söndag 24 juli 2011

Andens kraft - Richelle Mead





STOR Spoilervarning!
*För er som inte läst de tidigare böckerna*

Dimitri är strigoi och han är fortfarande inte död.
Rose misslyckades med sitt uppdrag, att döda Dimitri och den här gången är det hon som blir jagad.
Men ett löfte till Lizza, som tvingar att stanna med henne gör att hon inte kan ge sig av för att Dimitri, som är farligare än någonsin kommer för att döda Rose.
Men ett plötsligt rykte som säger att Strigoi inte är så odödliga som man tror, och att man kan få tillbaka dom som de en gång var tvingar Rose att söka upp den enda personen som vet hur man gör - Victor Dashkov (stavning)
Men Victor sitter i fängelse, vilket gör det hela allt mycket svårare, och utan hjälp klarar Rose det inte, men om de åker fast riskerar Rose inte bara sitt egna dåliga rykte, utan Lizza riskerar att förlora sin plats bland de kungliga...

Wow... Var ska man börja egentligen? Richelle Mead blir bättre och bättre för varje bok och böckerna är lååångt ifrån dåliga, man vill bara äta upp dem eller mer formellt sagt, läsa om de om och om igen.
Det går aldrig en tråkig stund och allting är så himla bra hela tiden att man börjar undra hur Richelle kan skriva så där bra!

Fast ska jag vara helt 100% ärlig måste jag säga att ett tag ville jag faktiskt slänga boken i väggen ett tag, eller riva sönder den, för att jag blev ruskigt sur ett tag, rent av frustrerad.
Men allt löste sig ändå, efter ett tag och slutet grep tag i mig som en järnklo.
Läs, läs, läs! 

Nu drar jag igång igen!

Hej igen!

Efter en extrem lång paus drar jag igång här igen.
Jag har inte skrivit under så lång tid för att tja, det är ju sommar.
Man åker bort, slappar eller något sånt, man kan väl säga att jag har haft fullt upp med allt möjligt, åkte till London en vecka, en helt underbara vecka dessutom, upplevde mycket :) Sedan har jag också skaffat en kanin...
Tja... Vad finns det mer att säga än att... Nu börjar jag blogga igen! : )

Isnätterna - Malin Isaksson


Jenny har tagit studenten, hon har bra betyg och alla, hela hennes familj förväntar sig att hon ska skaffa sig ett jobb, eller plugga vidare. Men Jenny orkar inte, istället stannar hon hemma, där hennes brorsor nyss flyttat ut och den ända som finns kvar där inne på dagarna är syrran, eller Jojo som hon egentligen heter.
Syrran, som skolkar från skolan och istället hittar på en massa andra saker, saker som Jenny följer med på, för att hon känner ett ansvar för sin lillasyster, ett ansvar som kan kosta henne allt.

Den här boken var betydligt bättre än Brännhet, Malin Isakssons andra bok men den ändå svår.
Svår att förstå, svår för att den är så pass kort och att man själv måste läsa mellan raderna.
Lite trögt blev det att läsa ut den men helt okej ändå. 
Som sagt, betydligt bättre än Brännhet, enligt mig.


måndag 11 juli 2011

När jag lät dig gå - Gayle Forman

*Spoilervarning*
-För er som inte läst första boken-


Tre år efter Mias olycka har allt förändrats.
Det var Adam som fick henne att komma tillbaka, och Adam som fick henne att tillslut också gå.
Mias dröm har gått i uppfyllelse och hon har äntligen blivit känd inom musiken, som cellist åker hon runt i världen och håller sina konserter.
Adam själv har också blivit en del av musiken. Som rockstjärna är livet inte alltid lätt och trots att det är det här som Adam drömt så mycket om trivs han inte mycket med tillvaron.
Mia och Adam har helt tappat kontakten när Adam åker till London för att turnera med sitt band när han går på en av Mias konserter och efteråt blir bjuden till hennes loge.

Nu är det Adam som berättar sin historia, ur sitt perspektiv och man får följa hur han sakta går sönder, hur hela hans själ fallit sönder i tusen bitar sedan Mia lämnade honom för att förverkliga sin dröm.
Adam har blivit ett riktigt psyko och det tabletterna och pillerna är sånt som han inte längre klarar sig utan.

Första boken slukade jag med hull och hår, så bra var den men när jag läste uppföljaren blev jag lite tveksam, den är fortfarande otroligt bra men vissa stunder ville jag bara sluta läsa den, lite egoistiskt kanske, för skälet till att jag ville sluta var att det inte hände så som jag ville att det skulle... Men boken i sig var bra, bättre än bra och jag älskade slutet.
Gayle beskriver bra och jag fick en väldigt fin bild framför mig om vad som hände och omgivningen.
Lite dubbla åsikter har jag väl haft nu, så jag kan väl dra ett sista streck och säga att jag hade nog väldigt höga förväntnigar för boken och att den inte riktigt levde upp till dom, men att jag ändå är nöjd och att allt ändå löste sig i slutet.