torsdag 29 januari 2015

Bandet som inte får brista - Niklas Janz

-OBS! SPOILERVARNING!-
(Om du inte läst Tornrummets hemlighet)

Var du en av de få (eller många?) som precis som jag läste Tornrummets Hemlighet och undrade när i hela friden en uppföljare skulle komma? Frukta icket, för nu är den här!
Bara 7 år senare. (No hard feelings Herr Janz)

Bandet som inte får brista börjar där föregångaren tar slut, Miriam har precis räddat Milan men deras historia får inget lyckligt slut. Istället tvingas de båda att kasta sig in i drömmarnas värld, bokstavligen. Tillsammans tvingas de möta alla sorters fiender på sin resa till att hitta rätt väg tillbaka till den riktiga världen.

Den här boken är Lucid Dreaming, medvetandedrömmande. Den här boken är allt vad jag någonsin har velat uppnå men varit för rastlös för att prova. Gillar du Inception? Läs den här boken. Gillar du att drömma? Läs den här boken. Gillar du att sova? Läs den här boken. Gillar du att andas? Läs den här boken.
Skämt åsido.
När jag läste den första boken var jag runt 10 år, jag blev förälskad och lånade ut den till min bror. Han blev förälskad.
Så vi väntade på uppföljaren men som med allt annat så förlöpte tiden och sakta men säkert glömde vi bort det. Tills vi en dag plötsligt kom att tänka på den och tillsammans med vår kära vän Google så fick vi reda på att det hade släppts en uppföljare.
Det bar iväg till biblioteket och snart hade jag den äntligen i min hand. Det kändes overkligt, som att jag drömde.

Nu, 7 år efteråt har jag några böcker på nacken och jag märker att det har skadat mig. Jag har omedvetet blivit mer kritisk, nu räcker det inte längre med att berättelsen är bra, nu måste språket också vara bra. Vilket har lett till att det är färre böcker som blir utlästa och fler böcker som samlar damm.
Men inte den här.
Visst, helt ärligt så var inte språket det jag hade hoppats men jag märkte hur hela min kropp skrek efter boken när jag lagt den ifrån mig. Jag ville bara ha mer och snart fanns det inga sidor kvar. Men boken lämnade mig med en varm känsla i hela kroppen.

Det har varit 7 långa år men det har varit 7 år som har varit värda att vänta på.
Tack Niklas Janz för en underbar serie.