När Lennies syster Bailey dör borde Lennia sörja men samtidigt träffar hon Joe, pojken
med de långa ögonfransarna och som verkar kunna spela alla instrument i världen.Plötsligt dras hon mellan sorg och kärlek och när hon får reda på systerns hemligheter blir det plötsligt
svårt mellan henne och Baileys pojkvän Tony.
Boken är fylld av kärlek, sorg, vänskap och glädje.
Kort sagt, en bok full av känslor.
Kan man vara kär i en bok? Svaret är ja, efter att ha läst Himlen börjar här kan man inte annat än bli det.
Språket är otroligt i den här boken och man vill bara krama om den, hårt, hårt, hårt.
Det är så bra skriven att man måste stanna upp ibland och läsa orden om och om igen.
Först trodde jag att den skulle vara lite småtråkig men jag ändrade mig snabbt.
Den här boken är helt unfreakingbelievable (som en av karaktärerna brukar säga) och jag menar det verkligen.
Det jag gillar mest är nog en av Lennies vanor som hon brukar göra, skriva ner dikter på lappar och sedan låta dom sprida sig med vinden. Att dikterna sedan står handskrivna gör bara allt bättre.
Det här är en bok av första klass.
Tack Gilla Böcker! Den här boken måste man bara gilla ;)