Lilla Darling är allt för Jerry, utan henne skulle han inte orka leva. Fast det vet hon såklart inte om... - än. Någon dag ska han berätta det för henne, det har han lovat sig själv, men han vet bara inte hur.
Lilla Darling, eller Diana som hon egentligen heter är helt perfekt för Jerry, men inte för andra, för andra är hon som alla andra, ytlig, festar hårt... Men för Jerry är hon inte en av de andra, hon är hon och han älskar henne för det. Det kan sorgranden runt hans ögon vittna om, för varje dag tar han sin kajal och stryker det runt ögonen. Det finns de som tror att är bög för det och i gänget tror alla att han är blyg eller feg men Jerry är en tystnadsvän, en som lyssnar, noterar, inspekterar utan att säga något. Han trivs med det, förutom att det inte får Lilla Darling att se honom, verkligen se honom, för henne är Jerry bara en i gänget, den tysta som gärna håller sig i bakgrunden.
Ska jag vara ärlig så hade jag aldrig hört talas om varken boken eller författaren förut innan boken damp ner i brevlådan min för några veckor sedan. Men vilken bok sedan, lite smått romantisk, humor, sorlig, en sån där lugn bok som man blir glad av i allt det sorgliga.
Trodde faktiskt inte att den här boken skulle vara bra, och just därför tog det extra lång tid för mig att börja läsa den. Men jag ångrar inte att jag gjorde det. Historien är fin och jag gillar den verkligen.
Absolut värd att läsa, speciellt om du gillar lite sorgliga kärlekshistorier!
(Förlåt för att jag inte skriver så mycket personligt om den här, men hade egentligen ingen lust att blogga idag men försöker ändå göra det varje dag... för er skull!)
Jag gillade också Lilla Darling, den överträffade mina förväntningar :)
SvaraRadera