Nick och Norahs inte så oändliga låtlista.

För  boken tog faktiskt slut alldeles för fort!

Nick är en sorgsen man i sina bästa år, nyss dumpad av tjejen han avgudade och livet hade inte kunnat vara sämre. Han kan inte på långa vägar glömma bort henne och när han en dag spelar ett gig med bandet får han plötsligt syn på henne, på väg mot honom och i en panikslagen minut grabbar han plötsligt tag i en tjej - Norah låtsas vara hennes pojkvän och det är så deras historia startar, en historia som ringlar sig runt längs gatorna i den långa natten.

Jag tycker om idén som författarna har, två okända människor som träffas, hur deras språk flyter på, hur man bara vill fortsätta läsa men samtidigt pausa en stund för att låta boken sjunka in, ta upp den igen, läsa läsa läsa och verkligen ryckas med i berättelsen.
Jag tyckte om Nick direkt, han påminde lite om Sam från Mercy Falls vargar, han var en sån där lite smådeppig kille, gillar att skriva sånger och är inte sig själv om han inte är nära den han älskar.
Norah däremot ville jag slå till ibland för att hon var så självisk på något sätt, men ju längre jag kom i boken började jag le större och större när det var hennes tur att beskriva sina känslor (vartannat kapitel är Nick och vartannat är Norah osv...)
Boken utspelar sig under några få timmar och personligt så tyckte jag att den tog slut lite för fort... Men annars var den förträffligt bra.