En värdig uppföljare - De utvalda, Monstrets Dotter

I ett rike långt långt bort från Särlingarnas land bor Flamma, en monsterflicka som är vackrare än själva dagen och mer mystisk än natten i kungadömet Dells.
Med hjälp av sinnet kan Flamma läsa andras tankar och även styra i princip vem som helst, människor som djur. Men det här är ingen kraft, det är en förbannelse och det går inte en enda minut utan att hon blir påhoppad av slag, monsterfåglar och ord från folk som hatar henne - för att hon är ett monster och folk som älskar henne för hennes skönhet.
Men Flamma är inte bara hatad för sina monsterkrafter utan också en misstänksamhet som spridit sig genom riket sedan hennes far Cansrel, som också var ett monster använde sina krafter i hemska syften för egen vinning innan han dog.
Fast besluten att bevisa för alla att hon inte ärvt sin fars ondska tackar hon ja när kungen en dag vill alliera sig med henne för att kunna använda hennes krafter i det stundade kriget. Men när hon väl ger sig av inser hon hur stark hon egentligen är och den fruktan hon gömt långt inne i sig, vem är hon egentligen och hur ska hon någonsin kunna använda sina krafter till någonting gott?

Jag älskar Flamma och hennes berättarröst. Det är ett stort skäl till varför jag kom in i historien väldigt snabbt även om det inte händer i princip någonting under de första två, trehundra sidorna så var den spännande och mysig att sitta och läsa sent uppe på natten och verkligen fångas i historien. Som när *spoiler* Archer dör* och allting blir som i en dimma så känns det som om man själv befann sig i en dimma men senare när hon kommer över det så klarnas allting upp igen. Läskigt men häftigt.

Brigan var också en karaktär jag älskade från första början, även om jag nu efter slutet inte minns första mötet så minns jag iallafall att det var en man som jag hoppades skulle falla för Flamma, för inte bara är han stilig (även om det är min egna fantasi) utan också en riktig djurvän, kärleksfull pappa och snäll ledare. *Spoiler* så när Flamma fick upp ögonen för honom och blev intresserad var det inget negativt, tvärtom så sporrade det bara min läsning.*

Med Cansrel är det likadant. Jag vet jag vet att han var en hemsk person som förtjänade mer än någon annan att dö men jag kunde inte låta bli att beundra honom för att han älskade Flamma mer än någon annan och faktiskt kunde se bortom hennes skönhet och monstrets krafter och jag kan inte låta bli att faktiskt tycka om honom, åtminstone lite grann.

Archer däremot hade jag velat sticka ner med en kniv. Han är så självisk att jag inte blir klok på honom. Dessutom är han smått elak ibland även när han bara vill vara snäll och jag kan inte annat än tänka att han är löjlig, även om Flamma håller av honom.


Men självklart är min favoritkaraktär Flamma, hon är häftig på alla sätt. Dels för sitt utseende som måste vara helst fantastiskt men också för sina enorma krafter.
Men visst, hon är inte perfekt. Ibland stör jag mig på besluten som hon gör även om det bara är småsaker som när hon förlåter för tidigt eller när hon gråter för högljutt. Inte ens ett monster är väl perfekt antar jag. Men trots allt så kan jag inte annat än beundra henne, även om hon bara är en fantiserad person för hon väljer alltid i slutändan rätt också är hon extremt modig, spontan och hennes talanger, förutom krafterna är väldigt fina. (Kan bero på att jag också spelar fiol och älskar djur...)

Själva boken och språket skiljer sig inte så mycket från nutiden. Språket är inte så pass annorlunda skrivet förutom alla titlar som används stup i kvarten som milady, fröken, miss, milord osv osv osv... Men boken utspelar sig trots allt för väldigt länge sedan så det är bara något som man trivs med att läsa.
Folket har väl inte heller förändrats så himla mycket förutom att istället för att försöka lönnmörda ett monster skulle vi troligtvis stoppa honom/henne/det i fängelse vid det här laget. Hihi.

Att själva uppföljaren har bytt både miljö och huvudpersoner bryr jag mig inte så hemskt mycket om, inte när det klart och tydligt står i slutet av boken att allting kommer knytas ihop i den tredje och sista boken.  Hoppas innerligt att det blir så för även om jag är väldigt förtjust i Flamma saknar jag Katsa och Po.

Men ingenting är perfekt och jag kan inte låta bli att störa mig på att de faktiskt har översatt Flammas namn. Även om Flamma passar bättre än Fire så har jag inte varit med om att man faktiskt översatt ett namn i en bok.
Och de så kallade 'månadsblödningarna' som Flamma har... hela tiden! Jag förstår inte ens hur det är möjligt, eftersom de faktiskt reste i endast 3 veckor till kungens stad men ändå så inträffar det mer än två gånger, sök upp en doktor! (Nej men jag förstår verkligen inte varför Kristin Cashore skriver om det så många gånger)

Namnen i boken är ohyggligt många och jag har fortfarande inte fått grepp om några namn. Vem är Nax till exempel? Om jag har förstått det hela rätt så är han Brigans pappa och en dödsfiende till Cansrel men dog han någonsin osv, vem var han egentligen?!

Framsidan, visst den var fruktansvärt cool men istället för att förstöra min fantasi så hade de kunnat vända flickans ansikte så att man bara såg håret för mjeh, så monstruöst vacker var inte den där flickan som ska föreställa Flamma, (inget ont menat). och dessutom ser pilbågen väldigt fejk ut även om jag tvivlar på att de skulle fejka den men ändå... Den ser helt enkelt inte äkta ut.

Och ja, till er som tvivlar. Monstrets Dotter är lika bra som Tankeläsaren, om än det är mindre spänning så är det mycket annat som fyller upp de hålen.