Men istället för att jorden ska ha förvärrats har den blivit en bättre plats. Inga brott sker längre och jorden håller inte på att gå under längre.
Ändå flyr de människor som fortfarande äger sina kroppar, i hopp om att kunna gömma sig för "utomjordingarna".
Melanie Stryder är en av de som flyr. Tillsammans med sin lillebror lyckas hon hålla sig gömd men så händer det oundvikliga och hon vaknar upp med en annan varelse i sin kropp.
Men något är fel och hon får chansen att kämpa emot.
Tillsammans med Wanderer (eller Vandrararen på svenska) ger hon sig av för att leta efter sin lillebror, sin kille och viktigast av allt, bli av med fienden.
I början av boken tyckte jag utan tvekan att den var bättre än Twilight.
Men det är svårt att fylla ut 600 sidor utan att det lätt blir tråkigt och att vissa kapitel är överflödiga och onödiga.
Jag blev uttråkad av Wandas beteende, irriterad av hur hon sprang från sina problem (bokstavligen) istället för att möta dom.
Visst, slutet är som vanligt oförutsägbart när Stephanie Meyer skriver och det var ingen skillnad i den här boken och som vanligt älskar jag slutet. Det var lätt det bästa med boken, även om det fanns några "minustecken" med hela konceptet.
Spoiler
Kunde däremot inte låta bli att tänka att Melanie drabbades av Stockholmssyndromet när hon sakta men säkert började gilla Wanda.
Slut på spoiler
I allmänhet en väldigt bra bok alltså bara man lyckas sega sig igenom de tröga bitarna.
Dessutom, triangeldrama!
Ni missar väl inte att The Host har filmpremiär idag, kolla in trailern!
Har haft den engelska versionen i bokhyllan sen Twilight var populära men har inte läst den än. Tänkte att det är dags innan jag ser filmen. Jag har dock lite svårt för böcker som segar sig fram med överflödiga kapitel. Glad påsk!
SvaraRaderaJag tycker boken är jättebra och har läst den flera gånger.
SvaraRaderaSåg filmen ikväll och den var riktigt bra den med, men de har ändrat och tagit bort ganska mycket.