Filmrecension - Dexter

(Varning för kaos)

8 Säsonger 
96 avsnitt
5760 minuter
96 timmar
4 dygn.


Så lång tid har jag lagt ner på att lagt ner på att sitta framför datorskärmen, dreglandes, gråtandes, rädd, glad, överlycklig och kanske mest av allt - besviken och arg.

För nu har Dexter, en serie som pågått i 8 år "äntligen" slutat.
Och slutet var kasst.

I själva serien får vi följa Dexter, en man i sina bästa år, han är handsome, vältränad, trevlig, artig osv osv osv, listan är lång.
Ett riktigt kap alltså.
Om det inte varit för det faktum att Dexters enda hobby är att mörda.
En hobby, ett spel, en lek där hans spelkamrater är offrerna som ligger på bordet, redo för att mördas, styckas och senare bli dumpade i havet.
Låter som en riktigt kul lek, eller hur?
Detta får så klart komplikationer och konsekvenser, speciellt när man lever ett dubbelliv som blodexpert hos polisen.
Ingenting kan gå fel, right?

Uh. Dexter har alltid varit så bra. I 7 säsonger har jag följt den med spänning, drömt mardrömmar, längtat efter nästa avsnitt. Väntat på nästa säsong.
Men så kom åttonde säsongen och allt gick plötsligt utför.
Avsnitten blev plötsligt längre, men inte i antal minuter utan de var så långsamma, så spänningslösa att jag satt och hade annat påslaget samtidigt som Dexter gick i bakgrunden.
Jag var så rädd, för jag ville verkligen att sista säsongen skulle bli bloddrypande bra men istället blev det så torrt alltihop och jag är bara så. Besviken.

Sista avsnittet är klart det värsta.
Men nu så här idag, cirka en vecka efter att jag sett klart allt börjar jag fundera.
Var det inte lite bra iallafall?
Var det egentligen inte ett väldigt smart, logiskt och lyckat svar?
Suck.
Jag behöver betänketid, gärna en hel livstid  för mina känslor strider mot varandra utan att jag tänkt på det.
Var Dexter bra eller inte?
Gawd.
Nu går jag och dör.
Farväl.