Poesi - livets mirakel, så få ord som säger så mycket.
Djupa dikter, lättsamma, sorgliga, roliga, kärlek, döden, livet, sommaren, vintern, tja alla genrer finns i dikter och det spelar ingen som helst roll vad de handlar om. Dikter som dikter - alla är lika fantastiska.
Jag själv skriver också dikter som jag nästan inte visar för någon alls, men ibland skickar jag in dem på den här hemsidan. Det är en jättebra hemsida för barn och ungdomar där man kan skriva boktips, noveller, dikter och mycket mer och dessutom vinna böcker!
Som ni säkert märkt nu älskar jag poesi och just därför älskar jag den här boken, det är inte poesi rakt igenom men den är skriven på ett poetiskt sätt enligt mig, bara titeln får mig att rysa. Och då är inte innehållet sämre, alltihopa får mig att vilja krama boken om och om igen (vilket jag gjort minst 100x gånger redan)
(Observera att den här boken är otroligt svår att beskriva!)
Lovely är skolans mest udda tjej, hon verkar helt galen, men Mary älskar henne precis som hon är.
Och tillsammans lever dom, (som kompisar alltså) ömsom i verkliga livet, ömsom i London i fantasin.
London, som de båda drömmer om att åka till har blivit en tillflyktsort, ett ställe där det bestämmer vad de själva gör, livet de lever, allt.
(Jag älskar när de fantiserar om London eftersom de får de att låta det så verkligt)
Killar är ett förbipasserande ämne, inget viktigt, något de drömmer om ibland, något de pratar om, inte ofta,
bara biroller i en film som de själva spelar huvudrollerna i.
Boken handlar om deras liv, med Mary som berättare och om alla hennes låtsassamtal med artister och författare och hennes pappa, han som dog före hon föddes.
Ibland pratar hon också med Lovely i tankarna, och de samtalen gillar jag mycket.
Kan inte beskriva det, men jag gillar dem verkligen.
T.ex:
Lovely?
Ja?
Jag ville bara att du skulle säga nåt.
Okej, då säger jag: Cheer up, soldier.
Det var precis nåt sånt jag ville att du skulle säga.
Jag vet.
Varför svarar du inte i mobilen?
Jag är väl upptagen.
Med vadå?
Ett annat samtal.
Vilket då?
Think about it, silly.
Menar du det här? Samtalet som vi har nu?
Ja.
Okej. Ska vi sluta så att du kan ringa då?
Kan vi inte fortsätta så här istället? If you don´t mind? Jag har nästan inga pengar på mobilen.
(Utdrag ur boken s. 144)
Boken är på något sätt sorgligt också, döden är ett samtal som tjejerna inte är rädda att prata om.
Men samtidigt är den rolig, glad och om man inte älskar den? Ja då vet jag inte vad.
Tack Raben och Sjögren!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar