Splitter - Charlie Benoit

Kyle är en av dom. En av dom som hade kunnat göra något av sitt liv, kämpa mer, men han har helt enkelt ingen lust. Eller snarare, han orkar bara inte.

Istället tillbringar han livet med alla förlorarna, klär sig i svarta hoodar, tillhör skolans "hoodisar"

Men en dag börjar en ny kille på skolan, Zack. 

Zack är annorlunda, konstig, han klär sig i färgglada kavajer, pratar som om han själv var med i Shakespeares sagor och det konstigaste: Zack borde bli mobbad för den han är men det är ändå något som gör att alla samlas omkring honom, går på alla hans fester och gör allt han säger.
Trots att han är skolans nya kille väljer han Kyle som sin nya "bästis" men Zack är inte bara cool, häftig, rolig och allt det där, han är hänsynslös, rent av elak. Kyle tror, så som många andra att han inte har någon svag punkt men tillslut hittar Zack ändå och då finns det inget slut...

Frusterad, arg, ledsen, förvånad, glad, lycklig, salig, splittrad. Det var känslorna som strömmade igenom mig när jag läste ut Splitter av Charlie Benoit. Ett så exemptionellt slut att jag bara satt och gapade efter att jag läste ut den. Boken är berättad i du-form som jag älskar och det är definitivt pricken över i:et. En del tycker inte om du-formen men utan den hade den här boken inte varit mycket, den höjer upp hela boken.
Författaren fångar verkligen, som om texten hypnotiserar en, man lär känna alla karaktärerna och vem man gillar och hatar reds ut väldigt fort. Det här, det var en ren fullträff.