Det ihåliga trädet

Första gången jag öppnar boken, läser första meningen - Fy vad tråkig... Den här orkar jag inte läsa...
Andra gången jag öppnar boken börjar jag verkligen läsa den. Och då är jag verkligen fast.
Varje gång jag måste släppa den för att göra något annat tänker jag på den hela tiden, längtar tills jag får fortsätta läsa den.
Det jag vill säga med det här är att man ska inte döma hunden efter håren dvs att även om första sidan verkar hur trist som helst fortsätt läsa!

Året är 1775 när den amerikanska revolutionen börjar. Febe är tretton år när hennes pappa ger sig ut i kriget för att slåss på kungens sida.
Febes kusin, som hon varit hemligt förälskad i ger sig också plötsligt av, men för att slåss med england, mot kungen.
Strax efteråt blir Febes pappa dödad på slagfältet och hennes kusin blir hängd som spion för engelsmännen.
För att söka tröst åker Febe till ett av hennes barndomsställen där hon hittar ett brev från sin döda kusin och Febe blir tvungen att ge sig ut i vildmarken för att avsluta det uppdrag som hennes kusin blev dödad för...

Jag tyckte den här boken var jättespännande att läsa, den var inte alls tjock, drygt hundra sidor men den var helt grymt bra ändå och jag slukade den direkt.
Ett bra tips för den som bara vill läsa något snabbt och enkelt.