Den magnifika boken

Janis har rymt, snott sin brorsas bil och gett sig av. Hon vet inte var hon ska men hon vill bara bort, bort från föräldrarna som säger att de älskar henne men menar något annat, bort från undrande blickar men framför allt vill hon bort från sveket från sin bästa kompis, ett svek som var lika med döden.
Så Janis ger sig av och till en början går allting bra, men hur lätt är det att leva ensam när allt kommer omkring?

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga... Boken är underbar och jag älskar Janis sätt att tänka. Iallafall för det mesta - ibland ville jag bara strypa henne eller åtminstone smälla till henne på käften i hopp om att hon skulle skärpa sig. Fast det jag egentligen tyckte om med henne var att när hon bestämt sig för att rymma så gjorde det och hon gav aldrig upp trots alla motgångar hon fick under vägen.
Och en sak till, efter cirka 60 lästa sidor inser jag att språket påminner om en annan författare och när jag stängde igen boken och kollade namnet inser jag att det är Johanna Nilsson, samma författare som till Lilla Darling, roligt att se hur lite språket förändras ibland.