Jellicoe Road - En bok så magisk att jag bara vill grina

Taylor Markhams liv är fullt av frågetecken. Som 11-åring blev hon lämnad på 7-Eleven av en mamma som aldrig kom för att hämta henne.
Några år senare går hon på en skola i närheten och den enda länken hon har till sin mamma är Hannah, kvinnan som hittade henne.
Men när Hannah försvinner utan några svar och ett halvskrivet manus tvingas Taylor inse att hon har stora problem när det stundande kriget mellan Jellicoeskolan, bybor och militärskola närmar sig med stormsteg och den pojke hon för länge sedan rymde med visar sig vara ledaren för fienden.

Ååh. Hur ska jag någonsin kunna recensera den här boken?
Det är något magiskt över varje sida och det spelade ingen roll hur trött eller hur många sidor det var kvar till slutet, jag ville hela tiden läsa mer.
Allting med Jellicoe Road är perfekt, kärleken, storyn och mest av allt, - de färgstarka karaktärerna. Jag kunde inte låta bli att le i stort sett hela tiden. Det är som att jag är kär. I en bok.
För den är verkligen, verkligen, verkligen helt perfekt och jag överdriver inte, allting som utspelar sig i boken, Taylors drömmar, manuskriptet, språket, woah! Jag är helt överväldigad, både av glädje och sorg.
Sorg för att boken var, i stora drag deprimerande men ju fler jag läser desto mer börjar jag älska sådana böcker (förutom sorgliga böcker som är baserade på verkligheten). Dessutom är spänningen på topp hela tiden och jag tror att det här är första gången då jag inte tyckt att kärlekshistorien inte varit det minsta lilla löjlig.
Hoppas innerligt att någon bestämmer sig för att filmatisera den här boken. Det är den definitivt värd.


LOVE, LOVE, LOVE!

Boken får 6 av 5 vargar. För bättre än så här blir det inte.