The Fault In Our Stars - John Green

Efter några ord var jag fast.
Efter några meningar började jag skratta.
Efter några sidor kom tårarna.

Efter några kapitel slog jag igen boken.

Efter några minuter lämnades jag ensam med ett utslitet hjärta.

Jag har läst The Fault In Our Stars.

Hazel Grace är diagnostiserad med cancer, varje dag är en pärs att leva tills hennes mamma tvingar henne att gå till stödgruppen för cancerdrabbade och hon träffar Augustus Water, pojken som förändrar hennes liv.

Wow.
Jag har så länge velat läsa The Fault In Our Stars och när jag hittade den på biblioteket var jag inte sen med att rycka till mig den och sluka varje sida. I början, innan jag ens öppnat boken var jag skeptisk, trodde inte att den skulle vara så bra som hela världen påstod. Trodde omöjligt att jag skulle fälla minsta lilla tår. Jag var till och med nästan helt hundra på att jag skulle hata boken, bara för att alla andra älskar den.

Det dröjde inte länge förrän jag var helt kär i storyn och dess karaktärer, jag kunde bokstavligen inte släppa ifrån mig boken utan den följde med mig överallt, in på toan, med tandborsten, vid matbordet. Ja, överallt. Aldrig hade väl en bok tagit slut fortare än nu, trots att jag ibland gjorde pauser för att promenerade med hunden eller se film så försvann bara sidorna framför ögonen på mig och plötsligt fanns det inte någon text kvar, bara en tom värkande känsla och rinnande tårar.

John Green, vad har du gjort med mig?!

Men även om boken hela tiden tog plötsliga vändningar så anade jag ändå en liten del av slutet och trots att det smärtade mig att jag hade rätt så är det nog den lilla detaljen som gjorde boken extra effektfull.
Utan att spoila någonting vill jag bara säga att det här är den mest känslosamma/gråtiga/bästa/djupaste/romantiska/hjärtkrossande/hatälskade/finaste (?) boken jag kanske någonsin läst

Jag brukar egentligen inte tycka om "Cancerböcker", de är alldeles för deprimerande men med The Fault In Our Stars var det en helt annan sak, den går helt enkelt inte att inte tycka om, så underbart, fantastiskt, fin att jag hatar den, av hela mitt hjärta.
För att understryka exakt HUR mycket jag grät så kan jag helt ärligt berätta att det kändes som om någon hade dreglat på min kudde i flera timmar och då brukar jag ändå inte vanligtvis gråta till böcker men..

Läs, Läs, Läs, du kommer verkligen inte ångra dig! Och är du kass på engelska kan du alltid läsa den svenska versionen - Förr eller senare exploderar jag. (Även om det inte riktigt är samma sak).

5 av 5 vargar! 
T.om en fullpottare känns för lite att ge i det här fallet. Wow. 

Min längtan efter filmen går knappt att beskriva.