Men nu gör den inte det utan den bok jag nyss läst ut är 'Pojken som kallades det' av Dave Pelzer och innan jag börjar recensionen måste jag varna er, boken är inte till för människor som mår dåligt av att läsa hemska saker.Dave lever ett bra liv, hans pappa tjänar ganska bra, han har tre andra bröder och en mamma som älskar honom men plötsligt förändras något när han fyller fyra år och hans mamma börjar känna glädje i att plåga honom, det börjar väldigt lätt, från att han får stå i 'skamvrån' eller stå framför spegeln i timmar och säga "Jag är en stygg pojke" men det räcker inte för Daves mamma - Hon. Hon plågar honom bara mer och mer och plötsligt har en bruten arm, knivhugg i magen, ammoniak i halsen och blåmärken på kroppen men Hon slutar inte där och för varje dag blir Dave svagare och svagare, kommer han ens orka hålla ut till slutet..?
Boken började konstigt, Prologen hade lika gärna kunnat vara en epilog och den förstörde nästan hela boken.(så för er som bara vill ha en kort sammanfattning, läs förta kapitlet...) Jag hade mycket hellre velat läsa boken fullt ut och sedan bli glatt överraskad i slutet, då hade den rört mig mer men nu blev jag besviken redan i början och sedan blev det bara värre och värre... Det var spännande och samtidigt konstigt att läsa hur Hon sakta, sakta förändrades, från att vara en älskad mamma till att bli ett monster och det var den biten jag lätt gled igenom men sedan kom den svåra biten. Han blev misshandlad varje dag och det var alltid nya metoder och när han äntligen lärt sig att överleva den metoden som Hon kör med så byter hon eller tar bort hans enda livhake, hon vill verkligen se honom död. Det var fruktansvärt att läsa om när han blev misshandlad, hur många gånger han blir lurad, besviken och sårad igen på nytt. Det kändes så overkligt på ett sätt men ändå verkligt. Speciellt då Hon knivhugger honom kunde jag riktigt känna hur det högg till i min egna mage och när jag satt i klassrummet och läste boken och Hon tvingar honom att (spoiler, markera för att läsa den) *Äta sin några månader gamla lillebrors avföring...* så blev jag så förfärad att jag skrek högt. Man kan säga att jag verkligen levde mig in i den. Annars var det spännande att läsa och det kändes nyttigt att läsa en lite annorlunda bok för en gångs skull.
Det har kommit ut 2 till böcker i serien och dom heter 'Pojken som inte fanns' och 'Pojken som överlevde', jag hoppas att ni varit så pass uppmärksamma att ni faktiskt lagt märke till att Dave i boken har samma namn som författaren. Boken är alltså verklighetsbaserad. Tyvärr.
Läs den om du vill ha en ny sorts läsupplevelse som sätter sig i hjärtat och lämnar avtryck där.
Läs den inte om du mår dåligt av hemska saker eller äckliga saker.
Om jag skulle betygsätta boken skulle den nog få... 6½ av 10 poäng, lite låga poäng, men det är för att början förstörde så mycket.
Fick det här boktipset från en kompis. En kompis som faktiskt gästbloggat på Bokvarg om just den här boken! Läs hennes recension på den här.
sv: Ja visst är det så. Det roliga är att jag kommer faktiskt alltid i håg det jag har tänk på fast det kanske var precis i början av boken!
SvaraRaderaDenna boken vill jag med lästa men du säger att den inte är till för folk som mår dåligt av att läsa hemska saker, då är jag rätt körd! Börjar lipa så fort något lite hemskt händer....