Positivt överraskad! - Änglarnas kamp (Becca Fitzpatrick)

Spoilervarning!

-För den som inte läst de tidigare böckerna-

Det är kaos i Nora Greys liv.

Efter att Hank, hennes biologiska far dog har hon fått uppdraget att leda nefilerna till krig. Ett krig som ska gå ut på att förinta de Fallna Änglarna från jordens yta, kedja fast dem i helvetet för alltid.

Problemet är bara att Nora aldrig har slagits förut, än mindre lett en armé ut i krig och om hon utplånar de fallna änglarna kommer även Patch dö men om hon misslyckas kommer inte bara Nora, utan hennes mamma också följa med henne i graven samtidigt som nefilerna får lida i resten av sin evighet.

Första kapitlet i Änglarnas Kamp kom som en chock. 

Jag hade inte på långa förväntat mig att den från början skulle vara så... bra.

Den Nora som jag hatade i de tidigare böckerna var som bortblåst, den här Nora var modig, tänkte efter och försökte. 

Hon störde sig på Patch (jag hatar Patch) när jag också tyckte att han var jobbig och den här bokens Nora ville slåss, inte bara skydda sig bakom någon annan. (Pluspoäng för starka karaktärer!)

Att Nora gått och fått humor som fick mig att dra på munnen vart och vartannat ord var också det härligt.

Att själva handlingen flöt på och att alla trådar knöts ihop var ju bara det väldigt positivt. 

*Trots att jag helst hade sett Patch stanna i helvetet* <-- Spoiler, markera för att se texten.

I överlag en väldigt, väldigt positiv överraskning och jag är bara glad att jag läste klart serien, det var så värt det.

Ett extra + bara för att Vee, Noras bästa vän är episk och bringade fram ännu fler leenden.