*För er som inte läst de tidigare böckerna*
Rose misslyckades med sitt uppdrag, att döda Dimitri och den här gången är det hon som blir jagad.
Men ett löfte till Lizza, som tvingar att stanna med henne gör att hon inte kan ge sig av för att Dimitri, som är farligare än någonsin kommer för att döda Rose.
Men ett plötsligt rykte som säger att Strigoi inte är så odödliga som man tror, och att man kan få tillbaka dom som de en gång var tvingar Rose att söka upp den enda personen som vet hur man gör - Victor Dashkov (stavning)
Men Victor sitter i fängelse, vilket gör det hela allt mycket svårare, och utan hjälp klarar Rose det inte, men om de åker fast riskerar Rose inte bara sitt egna dåliga rykte, utan Lizza riskerar att förlora sin plats bland de kungliga...
Wow... Var ska man börja egentligen? Richelle Mead blir bättre och bättre för varje bok och böckerna är lååångt ifrån dåliga, man vill bara äta upp dem eller mer formellt sagt, läsa om de om och om igen.
Det går aldrig en tråkig stund och allting är så himla bra hela tiden att man börjar undra hur Richelle kan skriva så där bra!
Fast ska jag vara helt 100% ärlig måste jag säga att ett tag ville jag faktiskt slänga boken i väggen ett tag, eller riva sönder den, för att jag blev ruskigt sur ett tag, rent av frustrerad.
Men allt löste sig ändå, efter ett tag och slutet grep tag i mig som en järnklo.
Läs, läs, läs!
Men Victor sitter i fängelse, vilket gör det hela allt mycket svårare, och utan hjälp klarar Rose det inte, men om de åker fast riskerar Rose inte bara sitt egna dåliga rykte, utan Lizza riskerar att förlora sin plats bland de kungliga...
Wow... Var ska man börja egentligen? Richelle Mead blir bättre och bättre för varje bok och böckerna är lååångt ifrån dåliga, man vill bara äta upp dem eller mer formellt sagt, läsa om de om och om igen.
Det går aldrig en tråkig stund och allting är så himla bra hela tiden att man börjar undra hur Richelle kan skriva så där bra!
Fast ska jag vara helt 100% ärlig måste jag säga att ett tag ville jag faktiskt slänga boken i väggen ett tag, eller riva sönder den, för att jag blev ruskigt sur ett tag, rent av frustrerad.
Men allt löste sig ändå, efter ett tag och slutet grep tag i mig som en järnklo.
Läs, läs, läs!