fredag 30 mars 2012
IDAG!
Idag ska jag ÄNTLIGEN få se The Hunger Game, jag har längtat så sjukt länge till filmen men på det ställe där jag bor så har den först premiär idag...
Har läst en massa underbara recensioner på filmen och hört mycket från kompisar också.
Har ni sett filmen/Ska ni se den?
May the odds be ever in your favor!
tisdag 27 mars 2012
Vargar när det är som sorgligast...
Det händer få mirakel här i världen, men I Mercy Falls, Minnesota har Sam Roth just blivit botad från sin varg, det är vinter men ändå förvandlas han inte längre, allt hade varit perfekt om det inte varit så att Grace, som blev biten som barn till slut har genomgått sin förvandling. Hon är en varg men problemen slutar inte där, en plötsligt jakt har dragits igång mot vargarna och vintern har bara börjat...
Jag älskar den! Ärligt så var jag skeptisk för den här serien i början, jag hade nyss läst klart Twilight-serien och alla andra böcker med varulvar var som en dålig kopia för mig men sedan läste jag de två första böckerna och blev kär, de flesta karaktärer är helt fantastiskt underbara på sitt egna små sätt och jag älskar varenda en av dom. Och ibland ville var den så bra och sorglig att jag ville grina! Språket och handlingen flyter på i boken och jag måste säga att själva sidostoryn, hotet i boken - alltså jakten är väldigt lik den i Sverige, debatter, bråk och jakter från luften och när man läser efterordet förstår man att det är så här jorden runt och det är så hemskt att man jagar vargarna på ett så pass överlägset sätt, jag menar, skulle du överleva om någon kom och sköt på dig från en helikopter?
Men nästan alla bra böcker har något dåligt eller mindre bra i sig och jag störde mig tyvärr på en massa saker men jag kan omöjligt säga dessa saker utan att spoila för er, så markera tomrummet så får ni (som läst boken! annars kommer ni förstöra för er själva) veta...
-Slutet! Allvarligt. Det var helt uselt enligt mig, fast det varierar väl antar jag, personligen så ville jag att Sam och Grace skulle leva lyckliga som vargar, inte som människor.
-Grace tog motgiftet så att hon aldrig mer skulle kunna bli varg igen - surt!
-När hon kommer tillbaka till sina föräldrar för att visa att hon lever blir allting så konstigt, istället för att gå med på en massa konstiga saker borde hon ha stuckit därifrån på en gång.
-Jakten är över på typ ett kapitel, inte bokstavligen då men det var väldigt kort beskrivet.
-Man får aldrig riktigt reda på vad Beck gjorde mot Sam och vad Sam egentligen känner för honom efter att han blir människa och ska 'förklara allt.'
-Grace och Sam borde alltid vara tillsammans, men istället som bara människor borde dom vara varg tillsammans på vintern och människor på sommaren, de var ju så underbara tillsammans som vargar...
Underbara!
Det var det, jag önskar nästan att den aldrig tog slut, eller att den blev till film eller något sånt...
Verkligen läsvärd!
Jag älskar den! Ärligt så var jag skeptisk för den här serien i början, jag hade nyss läst klart Twilight-serien och alla andra böcker med varulvar var som en dålig kopia för mig men sedan läste jag de två första böckerna och blev kär, de flesta karaktärer är helt fantastiskt underbara på sitt egna små sätt och jag älskar varenda en av dom. Och ibland ville var den så bra och sorglig att jag ville grina! Språket och handlingen flyter på i boken och jag måste säga att själva sidostoryn, hotet i boken - alltså jakten är väldigt lik den i Sverige, debatter, bråk och jakter från luften och när man läser efterordet förstår man att det är så här jorden runt och det är så hemskt att man jagar vargarna på ett så pass överlägset sätt, jag menar, skulle du överleva om någon kom och sköt på dig från en helikopter?
Men nästan alla bra böcker har något dåligt eller mindre bra i sig och jag störde mig tyvärr på en massa saker men jag kan omöjligt säga dessa saker utan att spoila för er, så markera tomrummet så får ni (som läst boken! annars kommer ni förstöra för er själva) veta...
-Slutet! Allvarligt. Det var helt uselt enligt mig, fast det varierar väl antar jag, personligen så ville jag att Sam och Grace skulle leva lyckliga som vargar, inte som människor.
-Grace tog motgiftet så att hon aldrig mer skulle kunna bli varg igen - surt!
-När hon kommer tillbaka till sina föräldrar för att visa att hon lever blir allting så konstigt, istället för att gå med på en massa konstiga saker borde hon ha stuckit därifrån på en gång.
-Jakten är över på typ ett kapitel, inte bokstavligen då men det var väldigt kort beskrivet.
-Man får aldrig riktigt reda på vad Beck gjorde mot Sam och vad Sam egentligen känner för honom efter att han blir människa och ska 'förklara allt.'
-Grace och Sam borde alltid vara tillsammans, men istället som bara människor borde dom vara varg tillsammans på vintern och människor på sommaren, de var ju så underbara tillsammans som vargar...
Underbara!
Det var det, jag önskar nästan att den aldrig tog slut, eller att den blev till film eller något sånt...
Verkligen läsvärd!
fredag 23 mars 2012
Nick och Norahs inte så oändliga låtlista.
För boken tog faktiskt slut alldeles för fort!
Nick är en sorgsen man i sina bästa år, nyss dumpad av tjejen han avgudade och livet hade inte kunnat vara sämre. Han kan inte på långa vägar glömma bort henne och när han en dag spelar ett gig med bandet får han plötsligt syn på henne, på väg mot honom och i en panikslagen minut grabbar han plötsligt tag i en tjej - Norah låtsas vara hennes pojkvän och det är så deras historia startar, en historia som ringlar sig runt längs gatorna i den långa natten.
Jag tycker om idén som författarna har, två okända människor som träffas, hur deras språk flyter på, hur man bara vill fortsätta läsa men samtidigt pausa en stund för att låta boken sjunka in, ta upp den igen, läsa läsa läsa och verkligen ryckas med i berättelsen.
Jag tyckte om Nick direkt, han påminde lite om Sam från Mercy Falls vargar, han var en sån där lite smådeppig kille, gillar att skriva sånger och är inte sig själv om han inte är nära den han älskar.
Norah däremot ville jag slå till ibland för att hon var så självisk på något sätt, men ju längre jag kom i boken började jag le större och större när det var hennes tur att beskriva sina känslor (vartannat kapitel är Nick och vartannat är Norah osv...)
Boken utspelar sig under några få timmar och personligt så tyckte jag att den tog slut lite för fort... Men annars var den förträffligt bra.
Nick är en sorgsen man i sina bästa år, nyss dumpad av tjejen han avgudade och livet hade inte kunnat vara sämre. Han kan inte på långa vägar glömma bort henne och när han en dag spelar ett gig med bandet får han plötsligt syn på henne, på väg mot honom och i en panikslagen minut grabbar han plötsligt tag i en tjej - Norah låtsas vara hennes pojkvän och det är så deras historia startar, en historia som ringlar sig runt längs gatorna i den långa natten.
Jag tycker om idén som författarna har, två okända människor som träffas, hur deras språk flyter på, hur man bara vill fortsätta läsa men samtidigt pausa en stund för att låta boken sjunka in, ta upp den igen, läsa läsa läsa och verkligen ryckas med i berättelsen.
Jag tyckte om Nick direkt, han påminde lite om Sam från Mercy Falls vargar, han var en sån där lite smådeppig kille, gillar att skriva sånger och är inte sig själv om han inte är nära den han älskar.
Norah däremot ville jag slå till ibland för att hon var så självisk på något sätt, men ju längre jag kom i boken började jag le större och större när det var hennes tur att beskriva sina känslor (vartannat kapitel är Nick och vartannat är Norah osv...)
Boken utspelar sig under några få timmar och personligt så tyckte jag att den tog slut lite för fort... Men annars var den förträffligt bra.
HÄR!
Har ni min exemplariska förklaring till varför bloggen stått till, jo min dator gick nämligen sönder. Så jag har varken kunnat se Buffy, blogga eller något som helst annat (hemska tider...) men nu är den repad så nu blir det en uppdatering snart.
Säg mig, har ni någonsin upplevt att en bokstav lossnar och just den bokstaven är en av de som ingår i ert lösenord för att komma in på datorn?
Säg mig, har ni någonsin upplevt att en bokstav lossnar och just den bokstaven är en av de som ingår i ert lösenord för att komma in på datorn?
fredag 2 mars 2012
Molly Moon och Förvandlingstricket
Ibland kan det vara bra att slappna av med en barnbok...
Molly Moon har klarat tusen olika utmaningar, allt från att lära sig hypnos till att åka tillbaka i tiden flera tusen år men nu väntar den svåraste utmaningen någonsin, hon ska tillsammans med sin bror - Micky Moon hjälpa en grupp hypnoser att förhindra en man - Mr Black från att ta över hela världen. Men resan dit är lång och på vägen måste de lära sig att transformera sig till andra personer/människor/djurs kroppar. Men det är den lätta biten, för att sedan måste man hitta tillbaka till sin egen kropp igen. Men är Mr. Black verkligen lika farlig som han verkar och vem kan man egentligen lita på?
Hypnos har alltid fascinerat mig, tänk bara vad coolt (och egoistiskt, elakt, idiotiskt osv osv osv) det hade varit att kunna få vem som helst att göra vad som helst när som helst! Okej, nog med psykopatiska tankar om makt och världsherravälde...
Boken är bra. Men de andra var bättre. Det här är den fjärde (+ en minibok som jag tror heter dominoeffekten) boken om Molly men jag måste säga att den saknar det där lilla extra som gjorde att man ville läsa ut den NU NU NU, jag tror att den här tog typ ett halvt år att läsa för mig. Helt allvarligt.
Visst, den är spännande, rolig och sånt men den är också väldigt... tråkig. När ni läser den kommer ni förstå vad jag menar. Om om ni läser den och tycker den är helt fantastisk så kan jag försvara mig och säga att jag är helt fast i Buffy just nu och allt som inte är Buffy det är dåligt, eller iallafall mindre bra...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)