Recensionsmaraton!

Eftersom att det skull bli rätt långsökt med flera recensioner nu tänkte jag ta till det effektivaste och kanske roligaste sättet att göra det på - Recensionsmaraton!
Men ta det lugnt, här kommer inga meterlånga, tråkiga recensioner utan ska försöka göra dem så korta som möjligt, allt för en trevligare läsning. (Också är jag lite lat av mig så här på morgonkvisten)

Gycklarens Arv - Kersti Vikström
Esmeralda är 10 år gammal när
hon blir bortförd från sina föräldrar
för att jobba på en stor herrgård,
sakta vänjer hon sig vid de hårda
omständigheterna, det tuffa livet som
en betjänt åt den tidens kanske mäktigaste
människor. Men så träffar hon Storm, en slav
som förändrar hennes liv för alltid.
(En Jane Eyre-inspirerad kärlekshistoria)

Gycklarens arv är... seg.
Och oavsett vilken sida jag är på,
vilket ord eller mening jag läser så är det
enda jag kan tänka på... Jane Eyre.
Jag svär, det är Jane Eyre i ett nötskal,
bara lite annorlunda.
3 av 5 vargar - den var bra

Mellan dig och dig
Tora är gränsen till vuxenvärlden,
på gränsen till 18 men inte riktigt där än.
Tillsammans med Ivar, hennes kanske bästa
vän och... något mer, eller?
Längst Toras knackliga och lite trasiga väg står
även Sven med det rufsiga håret och Minna,
hon som gjorde så att Jonna, hennes bästa barndomsvän
svek henne.
(En bok om vänskap och kärlek)

Nä. Av vad jag läst tidigare av Katarina Kieri så blev jag
helt ärligt en aning besviken, Mellan dig och dig var en aning
långsam och tråkig, jag hade ingenting emot Tora, hon var rätt
mysig på något sätt men jag blev som ändå inte road till 100%.
Nästan 3 vargar, den var bra men saknade någonting. 
Så egentligen 2,75 eller någonting sånt. 
Men 2 och en halv varg blir så blodigt. 


Flyga högt - Katarina von Bredow

Vendela har just precis börjat nian när hela hennes värld
skakas om av en enda person - Silja.
Silja kan inga regler, eller så skiter hon bara i dem,
hon struntar i det oskrivna, att hon som ny i klassen
inte ska, inte får synas, hon ska bara smälta in.
Men istället syns hon hela tiden, hon är överallt och
det dröjer inte länge innan hon startat ett krig inne i klassen.
Hon har förändrat allt.
(En bok om vänskap och kärlek)

Nä, inte heller den här fastnade särskilt mycket för min del,
den var mest en "det-rullar-på"-bok och sida för sida passerade
förbi utan att jag dreglade särskilt mycket över det som stod skrivet.
En typisk ungdoms-ungdomsbok skulle jag vilja säga.
2.75 vargar skulle jag vilja ge den här också. 
Bra (typ) men den saknade någonting.

Varför Cliffhanger, varför?!

Han vände sig om och gjorde en grimas.

"Jag hatar när du får rätt."

Alexia gick nedför trappan tills de stod näsa mot näsa.

För att kunna göra det måste hon stå på trappsteget ovanför honom. Hon kysste honom lätt.

"Jag vet. Men jag är så kolossalt bra på att ha rätt."

Spoilervarning för den som inte läst första boken!*

Berättelsen om Alexia Tarabotti fortsätter, men den här gången som Alexia Maccon efter att hon äntligen gift sig med sin älskade man. Men som fru till en varulv och samtidigt vara en övermänsklig, själlös kvinna är livet inte det lättaste. Speciellt inte när hennes man helt plötsligt försvinner till Skottland samtidigt som någonting i London härjar som gör att alla övernaturliga varelser blir dödliga.
För att kunna bryta förbannelsen tvingas Alexia, tillsammans med ett nybildat sällskap åka iväg upp i luften ända till sin mans hemland för att möta farorna, men fienderna är fler än de kunnat ana.

Gail Carriger har lyckats igen, verkligen. Redan från första sidan var jag helt fast och när jag läste sista sidan så vill jag bara ha mer direkt, så otroligt bra skrivet!
Så bra faktiskt att jag inte ens har något att anmärka om förutom den otroligt tydliga cliffhangern i slutet, gah! Varför måste det vara så spännande?!

Språket är väldigt bra också, flytande, humoristiska konversationer och även om språket är en aning gammaldags (eftersom den utspelar sig på 1800-talet) så är det inget man lägger märke till utan det får boken bara att bli ännu bättre och det blir lättare att leva sig in i miljön.

Och Alexia... Jag är helt och fullständigt galen i henne! Vilken situation hon än hamnar i så har hon alltid sin snäva tunga med sig och var hon än är tycks hon alltid vara sugen på te, det är helt omöjligt att inte tycka om henne och jag kan direkt säga att hon är en av mina favoritkaraktärer. Kärlek!

Grymt bra bok och definitivt lika bra som ettan om inte bättre, läs!

Första boken i serien Själlös och även om du, precis som jag ledsnat på vampyr/varulvstrenden så är det här ändå din bok, vem du än är.

Michelle Pavers nya succeserie!

Den här recensionen skulle egentligen släppas när Bokmässan började men det var så mycket som hände att jag glömde bort den... Nåja, här ger jag er en recension på en av världens bästa böcker!

Året är vad vi nu kallar för Bronsåldern och Grekland är uppdelat i tre grupper. De rika, de fattiga och 'De Utstötta'.

De rika styr landet, de fattiga är slavar och de utstötta är... utstötta. De tvingas ensamma att överleva i vildmarken och det är förbjudet för någon bybo att någonsin ge dom mat eller hjälp, för de utstötta är grinden till trygghet för alltid stängd.

Hylas är utstött, han är född utanför byn och det enda han minns av sin mamma är en varm hand och ett löfte. Ett löfte om att alltid beskydda hans lillasyster.
Men livet som utstött är hårt och en dag blir syskonparet attackerade av en grupp krigare som kallas för kråkorna. Förvirrade av den plötsliga attacken splittras Hylas från sin syster och tvingas ge sig iväg för att inte komma i krigarnas klor.

I jakten på systern kommer han över en bronsdolk som har större betydelse än han någonsin kunnat ana, en dolk som hade kunnat få ett helt folkslag på fall och som han nu har i sina händer.
Men det är många som är beredda att göra vad som helst för den makt som dolken innebär och Hylas tvingas fly längre bort är han tänkt och på vägen träffar han Pirra, en flicka som också har rymt men av ett helt annat skäl. Helt olika varandra tvingas Hylas att dras med henne samtidigt som han kommer i kontakt med en Delfin som kommer att betyda mycket för honom.
Men delfinerna är heliga och Hylas har ingen aning på vilken sida som Gudarna står på.

Michelle Paver har gjort det igen. Efter Vargbröder så trodde jag aldrig att hon någonsin skulle kunna skriva något som var lika bra igen men mina förväntningar var ändå skyhöga. Ändå hade jag inte trott att den skulle vara minst lika bra som Vargbröder, men det var den.
Det var spänning hela tiden och då menar jag hela tiden men det var aldrig på något överdrivet sätt.
Men det var inte bara spännande, jag grinade en himla massa i slutet och skrattade, blev rädd och log under resten av boken.
Beskrivningarna i boken sedan är underbara. Det var så lätt att leva sig in i boken att jag blev smått ledsen när jag insåg att det fanns en verklighet bortom Bronsålderns Gudar och Gudinnor.

Gudor och Gudinnor ja... När jag läst andra böcker om den Grekiska mytologin så har det alltid handlat om Poseidon, Meduza, Afrodite osv men det här är före dom Gudarna och det är det som gör det ännu mer intressant att läsa. Det är som att läsa om en helt ny historia.

Jag vet att jag inte brukar betygsätta böcker men med den här boken så kände jag att jag måste göra det och tja...

 12 + + + av 12 vargar  hade jag gett den om det var så att jag hade haft betyg... 

Kortfattat. En bok du verkligen inte vill missa även om du inte tycker om fantasy, delfiner eller Grekisk mytologi. Tro mig, du kommer gilla den här ändå.

En värdig uppföljare - De utvalda, Monstrets Dotter

I ett rike långt långt bort från Särlingarnas land bor Flamma, en monsterflicka som är vackrare än själva dagen och mer mystisk än natten i kungadömet Dells.
Med hjälp av sinnet kan Flamma läsa andras tankar och även styra i princip vem som helst, människor som djur. Men det här är ingen kraft, det är en förbannelse och det går inte en enda minut utan att hon blir påhoppad av slag, monsterfåglar och ord från folk som hatar henne - för att hon är ett monster och folk som älskar henne för hennes skönhet.
Men Flamma är inte bara hatad för sina monsterkrafter utan också en misstänksamhet som spridit sig genom riket sedan hennes far Cansrel, som också var ett monster använde sina krafter i hemska syften för egen vinning innan han dog.
Fast besluten att bevisa för alla att hon inte ärvt sin fars ondska tackar hon ja när kungen en dag vill alliera sig med henne för att kunna använda hennes krafter i det stundade kriget. Men när hon väl ger sig av inser hon hur stark hon egentligen är och den fruktan hon gömt långt inne i sig, vem är hon egentligen och hur ska hon någonsin kunna använda sina krafter till någonting gott?

Jag älskar Flamma och hennes berättarröst. Det är ett stort skäl till varför jag kom in i historien väldigt snabbt även om det inte händer i princip någonting under de första två, trehundra sidorna så var den spännande och mysig att sitta och läsa sent uppe på natten och verkligen fångas i historien. Som när *spoiler* Archer dör* och allting blir som i en dimma så känns det som om man själv befann sig i en dimma men senare när hon kommer över det så klarnas allting upp igen. Läskigt men häftigt.

Brigan var också en karaktär jag älskade från första början, även om jag nu efter slutet inte minns första mötet så minns jag iallafall att det var en man som jag hoppades skulle falla för Flamma, för inte bara är han stilig (även om det är min egna fantasi) utan också en riktig djurvän, kärleksfull pappa och snäll ledare. *Spoiler* så när Flamma fick upp ögonen för honom och blev intresserad var det inget negativt, tvärtom så sporrade det bara min läsning.*

Med Cansrel är det likadant. Jag vet jag vet att han var en hemsk person som förtjänade mer än någon annan att dö men jag kunde inte låta bli att beundra honom för att han älskade Flamma mer än någon annan och faktiskt kunde se bortom hennes skönhet och monstrets krafter och jag kan inte låta bli att faktiskt tycka om honom, åtminstone lite grann.

Archer däremot hade jag velat sticka ner med en kniv. Han är så självisk att jag inte blir klok på honom. Dessutom är han smått elak ibland även när han bara vill vara snäll och jag kan inte annat än tänka att han är löjlig, även om Flamma håller av honom.


Men självklart är min favoritkaraktär Flamma, hon är häftig på alla sätt. Dels för sitt utseende som måste vara helst fantastiskt men också för sina enorma krafter.
Men visst, hon är inte perfekt. Ibland stör jag mig på besluten som hon gör även om det bara är småsaker som när hon förlåter för tidigt eller när hon gråter för högljutt. Inte ens ett monster är väl perfekt antar jag. Men trots allt så kan jag inte annat än beundra henne, även om hon bara är en fantiserad person för hon väljer alltid i slutändan rätt också är hon extremt modig, spontan och hennes talanger, förutom krafterna är väldigt fina. (Kan bero på att jag också spelar fiol och älskar djur...)

Själva boken och språket skiljer sig inte så mycket från nutiden. Språket är inte så pass annorlunda skrivet förutom alla titlar som används stup i kvarten som milady, fröken, miss, milord osv osv osv... Men boken utspelar sig trots allt för väldigt länge sedan så det är bara något som man trivs med att läsa.
Folket har väl inte heller förändrats så himla mycket förutom att istället för att försöka lönnmörda ett monster skulle vi troligtvis stoppa honom/henne/det i fängelse vid det här laget. Hihi.

Att själva uppföljaren har bytt både miljö och huvudpersoner bryr jag mig inte så hemskt mycket om, inte när det klart och tydligt står i slutet av boken att allting kommer knytas ihop i den tredje och sista boken.  Hoppas innerligt att det blir så för även om jag är väldigt förtjust i Flamma saknar jag Katsa och Po.

Men ingenting är perfekt och jag kan inte låta bli att störa mig på att de faktiskt har översatt Flammas namn. Även om Flamma passar bättre än Fire så har jag inte varit med om att man faktiskt översatt ett namn i en bok.
Och de så kallade 'månadsblödningarna' som Flamma har... hela tiden! Jag förstår inte ens hur det är möjligt, eftersom de faktiskt reste i endast 3 veckor till kungens stad men ändå så inträffar det mer än två gånger, sök upp en doktor! (Nej men jag förstår verkligen inte varför Kristin Cashore skriver om det så många gånger)

Namnen i boken är ohyggligt många och jag har fortfarande inte fått grepp om några namn. Vem är Nax till exempel? Om jag har förstått det hela rätt så är han Brigans pappa och en dödsfiende till Cansrel men dog han någonsin osv, vem var han egentligen?!

Framsidan, visst den var fruktansvärt cool men istället för att förstöra min fantasi så hade de kunnat vända flickans ansikte så att man bara såg håret för mjeh, så monstruöst vacker var inte den där flickan som ska föreställa Flamma, (inget ont menat). och dessutom ser pilbågen väldigt fejk ut även om jag tvivlar på att de skulle fejka den men ändå... Den ser helt enkelt inte äkta ut.

Och ja, till er som tvivlar. Monstrets Dotter är lika bra som Tankeläsaren, om än det är mindre spänning så är det mycket annat som fyller upp de hålen.

Sjöllös - Gail Carriger

Earlen skulle just gripa in, men hejdade sig sedan tvärt och tittade ner på henne. "Är jag det?" 
"Är du vad?" Hon kikade frågande upp på honom genom sitt trassliga hår. Hon tänkte minsann inte göra det enkelt för honom.
"Din käraste?" 
"Tja, du är varulv, skotte, naken och nedsmord med blod, och jag håller dig ändå i handen".
- Alexia Tarabotti


Londons 1800-tal och världen består av varulvar, vampyrer, spöken, människor och Alexia Tarabotti. Inte bokstavligen men Miss Tarabotti är inte som andra dagsiljusmänniskor men hon är inte heller övernaturlig som varulvarna utan hon är en Övermänniska. Med en enkel berörelse kan hon förvandla vilken övernaturlig varelse som helst tillbaka till en människa. Iallafall tills hudkontakten mellan hon och den övernaturliga bryts. 
Hon är vad vampyrerna kallar för själlös.
Men att leva i den Viktorianska London som själlös är inte alltid så lätt, speciellt inte för en gammal ungmö som Alexia, halvitalienare och ogift.
Men hon får störra problem att oroa sig för när hon en dag av misstag dödar en vampyr, blir jagad av en vaxdocka och av en händelse blir kär i en varulv. Men slutar verkligen problemen där?

Åh squash. Hur bra får en bok bli egentligen? Jag vet inte hur det är möjligt men den här boken fick mig att garva, sucka, drömma mardrömmar och bli kär. Samtidigt.
Den är så annorlunda, visst det är varulvar och vampyrer men här beskrivs inga myter i tusen ord utan här är det långa, detaljerade beskrivningar på vilken te-sort som dricks.
Te. Åh vad jag älskar att Alexia älskar te för jag är likadan, och ska jag vara ärlig så älskar jag allting med Alexia. Hon är snabbtänkt, själlös, humoristisk, smart, rund och go, artig och vem vet vad.
De egenskaper som jag tycker mest om med henne är hur hon alltid tycks hitta något att säga även i de mest snäva situationerna och hur hon alltid, alltid lyckas vara så artig som hon är. Att hon sedan inte har någon moral är ett helt annat kapitel.

Karaktärerna i boken fängslar, med fantasirika och ytterst detaljerade beskrivningar får man hela tiden en klar bild på hur de ser ut och det fanns inte en enda karaktär som jag inte tyckte om (utom skurkarna förstås) och jag var tvungen att göra en liten lista på mina favoritkaraktärer som ni möjligtvis kommer få se någon gång... I framtiden.

Också var det ju det här med omslaget. Styxx har verkligen lyckats kan man säga för att det här är en bok som jag med glädje kommer stoppa in i bokhyllan, kanterna på boken är svarta och framsidan är ytterst läcker och då menar jag verkligen det.
Ser mycket fram emot uppföljaren som kommer heta Chanslös på svenska och utkommer i Oktober.

Tack Styxx för denna underbara läsupplevelse!

Det ihåliga trädet

Första gången jag öppnar boken, läser första meningen - Fy vad tråkig... Den här orkar jag inte läsa...
Andra gången jag öppnar boken börjar jag verkligen läsa den. Och då är jag verkligen fast.
Varje gång jag måste släppa den för att göra något annat tänker jag på den hela tiden, längtar tills jag får fortsätta läsa den.
Det jag vill säga med det här är att man ska inte döma hunden efter håren dvs att även om första sidan verkar hur trist som helst fortsätt läsa!

Året är 1775 när den amerikanska revolutionen börjar. Febe är tretton år när hennes pappa ger sig ut i kriget för att slåss på kungens sida.
Febes kusin, som hon varit hemligt förälskad i ger sig också plötsligt av, men för att slåss med england, mot kungen.
Strax efteråt blir Febes pappa dödad på slagfältet och hennes kusin blir hängd som spion för engelsmännen.
För att söka tröst åker Febe till ett av hennes barndomsställen där hon hittar ett brev från sin döda kusin och Febe blir tvungen att ge sig ut i vildmarken för att avsluta det uppdrag som hennes kusin blev dödad för...

Jag tyckte den här boken var jättespännande att läsa, den var inte alls tjock, drygt hundra sidor men den var helt grymt bra ändå och jag slukade den direkt.
Ett bra tips för den som bara vill läsa något snabbt och enkelt.

Vargbröder - vålnadernas berg av Michelle Paver

Nu har ju sista delen av vargbröder kommit i pocket (och så häftig!) och då tänkte jag passa på att recensera boken eftersom jag inte gjort det förut.

SPOILERVARNING!

(Läs inte det här om du inte läst det tidigare böckera)

Alla själslukare är besegrade utom en, den mäktigaste av dom alla är kvar och hennes makt har skapat en iskall vinter i skogarna, samtidigt närmar sig Själarnas Natt, natten då de dödas andar vaknar...

Torak, Renn och Ulv beger sig till Vålnadernas berg, platsen där den sista själslukaren lever, men på den platsen kommer Torak, enligt tecknen dö. 

Sista boken, sista orden, hur kommer det sluta?

Jag bara älskar de här böckerna! 
Hur den börjar, handlingen och slutet.
Hur Michelle Paver bygger upp berättelsen är helt fantastisk
och alla beskrivningarna över boken... det gör att man själv vill leva på Toraks tid.
Men vargarna är absolut pricket över i:et, och det är ju självklart, eftersom den heter vargbröder.
Det här är verkligen en bok för de som inte tycker om vargar, eftersom de säkerkligen skulle ändra sig
på tre röda sekunder.
Läs de här böckerna, dem är en av mina absoluta favoriter.
Böckerna innehåller dessutom allt, fantasy, vargar, magi, natur, kärlek, vänskap... ALLT! 


Tack Månpocket!

Ni måste bara hålla med, pocketomslagen är så fina!

De utvalda - Tankeläsaren, av Kristin Cashore

När ett barn fötts med olika färger på ögonen vet man att de har fått en unik gåva.

Den gåvan har kungen rätt att utnyttja hur han vill.

Dessa barn, är trots sina unika krafter fruktade av andra.

Deras gåvor gör dom starkare än andra och dessa används inte alltid till att göra rätt.

Katsa är ett särlingsbarn, hon har dödens gåva. 

Första gången hon dödade någon var hon åtta år, sex år senare tvingas hon döda eller skada människor

på kungens order.

Samtidigt möter hon Prins Po, som också är ett särlingsbarn, som fötts med stridens gåva.

Katsa börjar undra om hon måste skada människor med sin gåva eller om den kan göra gott, om den egentligen är menad för något annat?

Från första sidan, första meningen, första ordet blir man helt fast.

Det går bara inte att sluta läsa, vanligtvis läser jag inte så mycket fantasy men

den här boken fick mig helt att ändra åsikt.

Det händer alltid något och det går verkligen, verkligen, verkligen inte att lägga ifrån sig den.

När man väl gjort det (för att man måste, skola, sova etc etc) så försvinner den inte en enda stund ur tankarna.

Nästan som om den hypnotiserat en att fortsätta att läsa. 

Allting passar perfekt in, kärleken, sorgen, spänningen och målet.

Man läser inte direkt för att veta hur det slutar utan för att bara läsa, försvinna in i

Katsas otroliga (medeltida) värld.

En riktig läsupplevelse helt enkelt.

Tack Semic!

Ungdom

Vuxen

Boken är en serie på tre och finns även för vuxna, men vad säger ni, är inte omslaget till Ungdomsboken mycket snyggare? ;)