Nyckeln

Som inte öppnade alla lås...

SPOILERVARNING!

- FÖR DE SOM INTE LÄST CIRKELN OCH ELD - 

Tragedin i gympasalen är knappt över förrän de utvalda i Engelsfors ställs inför nya prövningar. Svårare än de någon mött förut men en här gången kan inte Ida, Rebecka eller Elias hjälpa dem.
Samtidigt slåss de utvalda med sina egna krafter, inte minst Minoo som ännu inte lyckats välkomna den svarta röken, behövs hon verkligen och hur ska de ens kunna stänga portalen när cirkeln inte är hel?

Hungriga vargar jagar bättre.
I det här fallet var jag en riktigt, riktigt hungrig bokvarg, jag slukade varje sida med hull och hår, plöjde igenom sida för sida tills jag tillslut kunde stänga igen boken. Men den här gången fanns varken tårar eller ett leende, istället pryddes mitt ansikte förmodligen av en tom och irriterad blick.
Hallå.
Vad var det här för slut?
Boken heter Nyckeln men i slutändan var det inget lås som öppnades. Är det inte meningen att man i slutet av en bok ska knyta ihop säcken, låta läsaren pusta ut. Gråta en skvätt och hurra för att boken "äntligen" är över?
--
Nog med klagomål, i övrigt var boken verkligen bra, jag älskade varje sida, varje karaktär och varje händelse. Varje ord fastnade i huvudet på mig ända fram till de sista sidorna. Hade det inte varit för slutet så hade den här verkligen varit en stor favorit.
Just nu känner jag bara för att bränna upp den.

Boken är bra men inte värdig för att vara ett avslut på en tidigare så fantastisk serie.

Betyg på boken i genomsnitt: 4 av 5 vargar
Betyg på slutet: 1 av 5 vargar

Slutgiltigt betyg: Svag 3:a. 

Legenden om Morhwayle - Dödens stad

SPOILERVARNING!

För de som inte läst de tidigare böckerna.

I den avslutande delen av Legenden om Morwayle har allt förändrats, Murlegh har gått under och Malda är ännu osäkrare på vem hon kan lita på, hennes största önskan är att förgöra Scurley Briskit, mannen som föll ner i Malströmmen, men lever han fortfarande och hur ska hon kunna döda honom utan att samtidigt förlora Arteil?

Som jag tidigare nämnt (i andra recensioner av samma serie) så har Malda alltid varit min stora favorit i boken och det gjorde mig extra glad att hela boken skrevs ur hennes perspektiv men det var ändå något med det hela som var ovanligt segt och den hela färden till slutet, den väntade striden, kändes extremt onödig och långtråkig, speciellt när den slutade som den slutade. Ett slut som jag gäspade över.
Med andra ord är jag inte speciellt nöjd över det hela, att Gorgobestor fick väldigt få scener i boken gjorde inte heller saken bättre, en bok med många förmåner, den hade kunnat bli så mycket bättre men ändå blev det som det blev.

Så tyvärr Morwhayle, av mig får du bara 2 (en stark tvåa däremot) av 5 vargar, du hade kunnat vara så mycket bättre.

Legenden om Morwhayle - Demonprinsessan (Minirecension)

Eftersom det var så länge sedan jag läste den här har jag valt att kopiera förlagets beskrivning av handlingen.

I centrum står de femtonåriga tvillingarna Arteil och Malda, som skildes åt som små och har vuxit upp med helt olika förutsättningar. Arteil bodde med sin far i en lugn småstad medan Malda växte upp hos den ondskefulle häxmästaren i hans döda stad. Del ett, Häxmästaren, var ett actionfyllt äventyr där mörka hemligheter rullades upp och syskonen drogs in i en kamp om magisk makt. I Demonprinsessan är farorna ännu värre, monstren är läskigare och motgångarna tornar upp sig. Överraskande sanningar avslöjas. Nu står hela världens framtid på spel.

Ännu en gång får vi, tillsammans med tvillingparet följa med på ett hisnande äventyr och precis som i Häxmästaren är boken fylld med spänning, magi, övernaturliga varelser och kanske bäst av allt - fantastiska illustrationer av författaren själv.

Demonprinsessan är minst lika bra som första boken och om det inte varit så att jag har ett verkligt dåligt minne hade jag kunnat ge en verklig och ytterst detaljerad förklaring till varför du borde läsa serien men just nu minns jag bara känslan och minnet av att det här, det var en bra bok och att den tredje och avslutande delen som kommer nu i Maj troligtvis kommer bli mer än episk. Förbered dig på en storslagen fight skulle jag säga. Missa inte!

Rekommenderas till de som gillar böcker om magi, drakar och fantasy!

Att tjejen dessutom är den starka och coola karaktären i boken är bara ett STORT plus. Hurra för Malda!
(Att författaren dessutom är hur trevlig som helst är ju inget minus heller för den delen men nu bedömmer vi bara boken som sagt...)

Har valt att inte betygsätta den här eftersom det var ett halvår sedan jag läste den så ni får bara lite på mig att den var helt grym!

Dödens gåva - Nellie C Lind

I Dödens Gåva får vi följa de två systrarna Dagnie och Istrid under en tidsperiod som liknar vikingatiden.
Båda systrarna besitter magiska krafter och när deras farmor Åshild, byns völva (en völva är ungefär som en schaman vad jag har förstått) önskar att avsluta sitt liv tidigare tvingas de att kalla på Dödens Gud i hopp om att han ska föra över Åshild till den andra sidan.
Men när Guden blir arg över farmoderns själviska beslut får han se att Dagnie skiljer sig från andra människor och systrarna får ett ultimatum, antingen låter han Åshild leva och lida eller så för han henne till den andra sidan mot att han får spendera en dag med Dagnie för att ta reda på vad som är så speciellt med henne.

Woah.
Jag har inte insett förrns nu hur mycket jag egentligen älskar böcker som utspelar sig för länge sedan eller i framtiden. Även om jag borde ha sett mönstret när jag älskat nästan varje bok som inte utspelar sig i ett modernt 2000-tal.
Dödens Gåva var inget undantag.
I början var jag lite tveksam, jag tyckte inte riktigt om hela framsidan av boken men så fort jag väl kommit in i bokens handling och fått ordning på karaktärerna så var jag helt fast och det enda som egentligen stoppade mig från att sluta läsa var klockan.
Språket i boken är smått gammaldags och gör att man får känslan av miljön den utspelar sig.
Den stora och smått lättlästa texten gjorde att jag knappt behövde anstränga mig och handlingen flöt på. Dock blev personernas utseende lite väl i centrum ibland och i vissa scener var jag osäker på vem Dödens Gud egentligen var intresserad av.
Lika mycket som boken var förutsägbar i vissa scener så kunde jag omöjligt klura ut slutet och än mindre gissa vad del 2 kommer handla om. Förhoppningsvis byter de inte huvudkaraktär utan det fortsätter handla om Dagnie men jag har en känsla av att det kommer bli bra ändå om det fortsätter så här.

Läs mer om författaren på hennes blogg.

Engelsfors 2.5

I Cirkelns alldeles egna seriealbum får man redan från första sidan följa med när Mona Månstråle berättar åtta stycken spådomar om häxornas historia och framtiden.

Vi får ta del av historier som tidigare aldrig släppts, vi får lära känna Elias innan han dog och bäst av allt, vi får en se en del av det som kommer i Nyckeln, den avslutande serien i Engelsfors-trilogin.

I flera månader har jag gått och längtat efter just den här boken och när jag hade den ofantliga turen att få boken i brevlådan som recensionsexemplar var det ett under att jag inte hoppade upp och ner av glädje. 

Under de 112 sidor som boken består av dreglade jag nästan över allt som jag fick se och istället för att stilla min hunger efter den sista boken samtidigt som jag innerligt hoppas att de görs ett till seriealbum för även om jag älskar "riktiga" böcker så är det något speciellt med serieböcker.

Jag älskar det faktum att boken är färglagd, det känns verkligen som om de 5 författarna har gjort ett väldigt noga jobb, värt väntan. 

De olika stilarna i boken är väldigt fina och även om jag föredrar andra före vissa (min favorit är stilen för Elias tror jag) så tycker jag om idén att ha flera olika illustratörer.

Dock hade den gärna kunnat vara lite längre eller kortare men fler berättelser eller längre berättelser men färre så där förlorar den en varg i betyget.

Annars var jag mycket nöjd med precis allting, tecknarstilen, färgerna, storyn, inledningen osv osv osv...

Ett måste för alla som tänker läsa klart Engelsforsserien! (Och alla andra också för den delen) Man har inte läst hela serien förrens man läst den här.

Blodsmagi - Tessa Graton

Sillas liv är ett pussel och för varje dag tappar hon bort fler och fler bitar och en dag när hon hittar sina döda föräldrar försvinner hela pusslet.

Med vetskapen att hon stått i en sjö av sina föräldrars blod blir hon deprimerad och allt eftersom ryktena går att det var hennes pappa som först sköt sin fru och sedan sig själv.

Men mitt i mörkret får hon en bok av en okänd avsändare förändras hela hennes liv när hon finner att boken är fylld av magi och att hennes pappa i hela sitt liv varit en magiker.

Men för varje besvärjelse hon gör måste hon offra sitt blod och ju oftare hon gör det, desto större blir konsekvenserna och snart får hon reda på att hon inte är den enda som besitter magiskt blod men deras avsikter är inte goda...

Idag är jag glad. För idag har jag läst en bra bok.

En bok som var spännande från första sidan och som jag gärna slukat med en gång men som jag istället la undan då och då för att låta allting smälta eller bara för att jag var för rädd för att läsa vidare.

För boken är trots allt läskigt och det är en himla massa blod mellan raderna.

Men förutom all skräck och blod så innehåller den mycket annat, som magin tillexempel.

Jag tycker om idén om att offra blod även om jag tycker att kärleken i boken är lite förutsägbar och trist.

Men annars en helbra bok som rekommenderas nu så här i de mörka tiderna.7

4/5 vargar!

Rans magiska värld

Det är med nya blåmärken och sår som Ran kommer till skolan varje dag. Lärarna fruktar det värsta, att hon blir misshandlad hemma men i själva verket är Ran ingen vanlig flicka, hon är magisk, eller egentligen besitter hela hennes familj magiska krafter och i Rans försök att lära sig flyga, precis som sin mamma så skadar hon sig.
För om det är något som Ran vill så är det att vara precis som sin mamma som är en kraftfull häxa men vägen dit är lång och Ran måste klara av många prövningar men vad gör det när man har ett par skor som kan förvandla en från ett tio år gammalt barn till en vuxen människa? Iallafall till utseendet...

Mjumi vilken bra manga det här är! Förutom att storyn är en aning knäpp (men otroligt fantasirik än så länge) så är den hemskt rolig och väldigt spännande. Jag älskar bilderna, de är av hög klass och trots att det här bara är första boken än så länge (det verkar ha kommit ut två stycken på svenska) så känner jag på mig att den fortsättningen kommer bli ytterst bra och det här är verkligen en mangaserie som jag tänker fortsätta läsa.

Mangan är skriven av Aki Irie.

Dubbelrecension: Starcrossed 1 & 2

Jag brukar inte tycka om att göra dubbelrecensioner men eftersom jag läste ut böckerna i princip direkt efter varandra så är det väl lika bra att skriva båda i samma inlägg.

Starcrossed Helena

Helena Hamilton har alltid vetat om att hon var speciell, hon springer fortare än alla andra, är starkare än alla andra och hon är övermänskligt snygg. Men det är ingenting som glädjer henne, tvärtom. Så fort hon ser någons blickar får hon en konstig kramp i magen och mår illa. Det är som om hon är allergisk mot att någon tittar på henne så för att undvika detta har hon alltid försökt att hålla sig i skuggorna. Det är därför som alla blir chockade när den blyga Helena en dag kallblodigt hoppar på Lucas Delos, en nyinflyttad familj på ön. Trots att hon aldrig sett honom förut känner hon ett oändligt hat gentemot honom och försöker döda honom.
Mitt framför hela skolan.

Hela händelsen förbättras inte av att hon börjar drömma att hon vandrar i ett torrt land och nästa morgon vaknar med blodiga fötter med viskande röster i huvudet. Tillslut har inget annat val än att söka hjälp hos den hon hatar allra mest.
Lucas.

Starcrossed Hades *Innehåller Spoilers, läs inte om du inte läst första boken!*

Erinnyerna, de tre blodgråtande systrarna fortsätter förfölja de olika släktena och Helena som är den enda som kan vandra mellan dödsriket och den levande världen får ett uppdrag: att döda de tre ödesguddinorna. Men det är lättare sagt än gjort och efter att ha dött fler gånger än hon kunnat räkna börjar hon ge upp. Inte blir det bättre sedan att Lucas stöter bort henne sen han fått reda på att de är kusiner, trots alla hennes försök att göra allting bra igen mörknar Lucas blick dag för dag och det dröjer inte länge förrän han säger till Helena att hålla sig borta från honom. Helt ensam, utan Lucas stöd tvingas Helena genomlida varje natt i helvetet tills hon en dag får en hjälpande hand i dödsriket. Vem är den mystiska hjälparen och vågar hon lita på honom?

Omdöme: 

Det första jag vill säga, innan jag kommer av mig är att säga att när du börjar läsa de här böckerna så får du inte ha för höga förväntningar, visst framsidan är väldigt utstrålande men baksidan fick, iallafall mig att tro något helt annat om handlingen än det som egentligen hände.

Helena

Jag kan inte förneka att jag gillade den, det kan jag inte men det finns saker som jag störde mig på. Tillexempel hur löjligt lik familjen Delos är Familjen Cullens.

Lucas/Edward: Överbeskyddande och helt tokiga i den de älskar, så mycket att de är beredda att göra vad  som helst för att de inte ska skadas, toksnygga, roliga och starka.
Hector/Emmet: Starka, gillar att slåss, kramgoa och snälla.
Cassandra/Rosalie: Fientliga och ogillande blickar, tycker inte om att LucasxHelena/EdwardxBella umgås.
Claire/Alice: Spralliga, till synes glada hela tiden och gillar att sticka ut från mängden.
Jerry/Charlie: Superöverskyddande pappor med bra relationer till sina döttrar.

Det kan inte bara vara jag som hela tiden, omedvetet drog de här parallellerna till Twilight, hur mycket jag än försökte förneka det så går det inte. Trots sin nästan unika halvgudsstory så är det här en rip-off på Twilight.
Men för det behöver den inte vara dålig. Tvärtom. Det gick inte en enda sekund utan att jag tänkte på boken, spelar ingen roll vars jag var. Duschen, matbordet, vid teven... det enda jag ville göra var att fortsätta läsa och det gjorde jag, ända fram till klockan var tre på natten och jag var tvungen att sova.
Boken går fort fram, jag tycker om Helenas sätt att tänka (för det mesta) och innan jag visste ordet av det så hade jag nått sista sidan.

Dock var den som bäst i början av boken för det var då den var mest annorlunda. Jag älskade hur hon försökte döda hela familjen Delos (Jag är mordisk, jag vet) i början och hennes mardrömmar för då var den annorlunda, men senare efter cirka 100 sidor blev den lite smått löjlig med små romanser och förutsägbara scener men jag tyckte om den ändå, 3½ av 5 möjliga hade den fått i betyg. Dvs jag tyckte om den.

Hades

Jag tycker faktiskt om andra boken än första. Det beror på flera saker men till störst del är det för att
1. Här börjar storyn verkligen bli unik.
2. Jag läste tvåan direkt efter ettan och då menar jag direkt-direkt och därför har jag lite svårt att skilja åt vad som hände i vilken bok.
3. Lucas var inte med lika mycket i andra boken som i första.
Missförstå mig inte men jag tycker helt ärligt inte alls om Lucas. Han är överbeskyddande och om jag hade fått välja en kille åt Helena så hade det blivit antingen Hector eller Orion, två underbara halvgudar i mina ögon.

Övrigt så är boken mycket spännande. Jag tycker om hur Hades Rike beskrivs och om jag ska skrämma er ännu mer så tyckte jag att det var en mysig plats trots allt och jag vill inte att Helena förlorar sin förmåga att gå ner i dödsriket. Det hade gjort serien tusen gånger sämre isåfall men eftersom Josephine Angelini var duktig nog att låta Helena behålla sin förmåga och för de fina beskrivningarna på de hemska händelserna och trots att (spoiler, markera området inom *) *varken Lucas, Helena eller Orion dör (det hade gjort trean mycket spännande tror jag)* så var den mycket bra och skulle ha fått 3 av 5 om jag hade haft betyg (saknar betygen litegrann).

Ser mycket fram emot den tredje och avslutande delen i serien för boken slutade trots allt med en stor cliffhanger.

Ett extra + får boken dessutom för de fina omslagen.

Apokalypsen har börjat (för övrigt har jag cirkel-feber)

-Spoilervarning!-

Sommaren i Engelfors är varmare än någonsin. Skogen håller på att dö och fler och fler bönder går i konkurs - oförmögna att så någonting i den brännande hettan.
Samtidigt har sommarlovet precis slutat och de fem flickorna som är kvar, medlemmarna i Cirkeln förs tillsammans igen, men allting är inte lika enkelt som de hade trott, förut slogs de bara mot demoner och mörker men nu har de plötsligt mer än en fiende och anfallen kommer från oväntade håll.

Minoo är rädd, efter att hon besegrade Max är hon osäker på sina egna krafter. Vad är den där svarta röken som kommer ur henne och vad menade Max med att Demonerna har en plan för henne?
Hur goda är hennes krafter och varför är just hon en utvald när hon inte ens har ett element eller kan läsa Mönstrets bok som de andra..?

Anna-Karin bröt mot reglerna, missbrukade sina krafter och nu vill Rådet förhöra henne. Men rådet är illasinnade och vill göra allt för att fälla henne så hon flyr ofta till skogen. Men plötsligt verkar skogen hotfull och när hon en dag blir biten av en räv inser hon att något är fruktansvärt fel.

Ingen litar på Linnéa längre. Efter att hon avslöjat sina krafter, att kunna läsa tankar är det ingen som vågar umgås med henne längre. Dessutom har hon börjat tycka att Vanessa är väldigt vacker på sistone, vad är det hon känner egentligen och hur ska hon kunna bevisa för de andra att hon lärt sig att kontrollera sina krafter?

Vanessa är osäker, hennes pojkvän strular och hon blir mer och mer osäker på sig själv.
Hon vill så gärna hjälpa till, vara en de utvalda, hon tycker faktiskt om det, men hon har ingen aning hur hon ens ska överleva den kommande apokalypsen.


Ida hatar att vara utvald, hon vill bara vara vanlig, fortsätta mobba andra, vara populär, vara ihop med Erik och bara vara den som hon brukade vara, bitchiga, hatade Ida.
Men magin i hennes kropp gör att hon förändras och på grund av en ny förening, Positiva Engelfors som går ut på att folk, det vill säga alla i skolan inklusive ett flertal vuxna ska se allting positivt blir hon anklagad för att vara full av negativ energi och det gör att hon blir mer och mer impopulär.
Något som får de utvalda att inse att 'föreningen' är mer än bara en enkel förening. Kan det vara magi inblandat i det som får dem att medlemmarna att tappa fattningen och ska Ida ens orka hjälpa Cirkeln i deras kamp mot ondskans och Anna-Karins rättegång?

---

Jag älskar Minoo, det är nästan ingen som gör det men jag tycker att hon är härlig. Hon är annorlunda än de andra utvalda, hon har häftiga krafter och hon är faktiskt typ den enda i Cirkeln som verkligen, verkligen vill ha krafter.

Ville bara säga det...
Men över till boken.

Jag. Älskar. Den.

Helt ärligt, jag hade inga förväntningar för jag tyckte att Cirkeln var... rent av dålig. Okej inte dålig direkt men om jag hade gett den betyg så hade den fått en sexa av tolv (6/12). Den är bra men den saknar saker.
Men Eld däremot, den slog allt jag hade förväntat.
Den var spännande hela tiden, inte ens början var trist och den var så oförutsägbar i slutet att jag inte visste om jag skulle gråta eller skratta.
Språket är super, texten flyter bara fram och jag tycker att författarna har gjort ett väldigt bra jobb med uppföljaren.
Namnet till och med är speciellt, jag tog lång tid på mig att reda ut vad den egentligen stod för och jag har inte riktigt kommit på det än. Ett extra plus är framsidan, den kopplade ihop med historien och det kändes väldigt häftigt. Också kartan förstås, den visar hela Engelfors och jag bläddrade tillbaka många gånger för att kolla vars de var, försökte lista ut var alla platser var. (Tyckte om att både Korpen och Räven var med på bilden.)
Jag var så fast i boken att jag satt upp sent och läste den, den var helt omöjlig att släppa och när den var slut ville jag bara läsa den igen, love, love, love!
Okej, jag har inga fler ord utom att det enda jag faktiskt är besviken på är att det är så långt kvar till att den tredje och sista delen 'Nyckeln' kommer ut.

Åh, en allra sista sak också... Sista kapitlet alltså... Det var så kryptiskt att jag var tvungen att läsa om det minst två gånger och det gick rysningar genom hela kroppen när jag bara läste en liten del av den, jag förstod direkt vad det handlade om och tjuggablöff vad bra det blev, vill läsa Nyckeln nu!

11/12 vargar får den, helt klart! Älskar den.

Legenden om Morwhayle slår stort!

En motvillig hjälte och hans försvunna tvillingsyster. Ett magiskt svärd. En uråldrig drake. En ondskefull häxmästare, på väg att stiga upp ur graven...


För 10 år sedan försvann Malda, Arteils syster. Ingen visste riktigt vad som hände utom en person, men när Arteil - som nu är 15 år gammal frågar sin pappa får han inget svar.
Malda, som är Arteils tvillingsyster försvann i Arteils gamla hemstad Morwhayle och sedan
han flyttade till den lugna staden Gopnyk har ingen sett henne. Tills en dag när hon dyker upp i hans rum genom en portal som fanns bakom hans garderob. Och tillsammans med Malda och ett magiskt svärd som bara kan bäras av en speciell blodslinje ger han sig iväg mot Morwhayle. Och inget blir sig likt igen.
Kan Arteil verkligen lite på sin syster, varför i all världen vill hon återuppväcka den ondskefulla häxmästaren och vad har hon egentligen för koppling till draken Gorgobestor?
Så frågan kommer, vilken sida kommer Arteil stå på och kommer han en dag tvingas möta sin syter på slagfältet?

Från första sidan hittade jag direkt min favoritkaraktär och tja... varför inte?
Malda är modig, kan magi, flyger en drake (iallafall större delen av boken) och hon var den som fått klara sig själv medan Arteil är feg, kan inte slåss (trots att han övat svärdsteknik), naiv och... inte alls som sin syster.
Så det var Malda som jag hejade på genom hela boken, trots att det handlade större delen om bara Arteil.
Peter Bergtings bok var verkligen super, spänning hela tiden, fantasy, drakar, magi... vad mer kan man förvänta sig egentligen? Omslaget var så häftigt att jag skulle kunna göra en tavla av den och hänga upp den på väggen. Läs läs läs och du kommer få se vad jag menar. Den här boken Ä.G.E.R verkligen!

Mer än ögat ser - Melissa Marr

Aislinn ser saker andra inte ser, hon kan se en osynlig värld full av oknytt, den ena hemskare än den andra.
Och utan Seth hade aldrig Aislinn klarat av alla regler hon har. Inte titta, inte röra, inte springa och svårast av allt. Inte låta dom veta att hon kan se den osynliga världen.
Vänskapen mellan Seth och Aislinn är ovärderlig för Aislinn, men hur långt vågar hon gå?
En dag träffar hon Kenaan. Den vackraste alven hon någonsin sett och han verkar vilja något med henne, men frågan är vad, och är verkligen Kenaan vad han utger sig för att vara?
Plötsligt är 2 män intresserade av henne och ingen av dom viker av från hennes sida.
Dessutom måste göra sitt svåraste beslut någonsin. Om hon väljer Kenaan förlorar hon inte bara Seth - den hon egentligen älskar utan också hela sin mänsklighet...

Den här boken var otroligt seg för mig i början men ju fler sidor man läst ju mer kom man in i boken.
Jag brukar alltid göra en egen bild av alla karaktärer och tänka mig omgivningen själv men det blev så svårt när Melissa Marr inte skrev vilken storlek oknytten hade när de var osynliga och det gjorde det oerhört krångligt för mig. Ibland blev Kenaan t.ex 20 centimeter lång medan han blev närmare 2 meter lång i nästa kapitel.
Och det är väl antagligen ett av skälen till att det tog 100 år för mig att läsa den.
Men när man väl läst ut den vill man bara slänga sig över nästa bok.
Så jag är helt klart nöjd över den.

Tack Ponto Pocket! 

Cirkeln - Mats Strandberg

Man fattar varför cirkeln fått så många lovord och blivit så stor på så kort tid nät man läst ut den drygt 500 sidor långa boken och man inte annat än hålla med vad alla säger.
För det första fastnar boken direkt, men det är inte bara det. Hela grejen med att den utspelas i Sverige gör att den blir mer verklig. Allt händer inte i USA.
Boken är inte det minsta seg som vissa fantasy brukar vara och den blir väldigt personlig när det är så många huvudpersoner med i den. Jag hittade min favorit direkt. 
Så som många andra böcker är den här unik på sitt sätt. Språket är verkligt och det är som om man själv lever sig in i boken, som om man står bredvid och kollar på när allting händer.
Om du inte läser den här boken... ja då missar du sannerligen någonting stort!
Det jag gillade extra mycket var att man fick följa varje huvudperson (utom en) och man lärde verkligen
känna dom. Alla karaktärerna har ett eget liv och det skildrar det verkliga livet väldigt bra.
Alla har sina egna talanger, kunskaper och sätt att reagera på och man hittar en som liknar en själv på en gång (jag tyckte att Minoo liknade mig mest) Vilka tyckte ni?

Engelsfors - bara på namnet hör man hur fint det är. Engelsfors, Ängels Fors.
Men skenet bedrar och allt är inte så vackert under ytan.
När en pojke hittas död på skolans toalett och månen en natt blir röd samlas sex tjejer och en vilsen ledare i en bortglömd plats, undanskymd från folket. De vet inte hur de kom dit, varför och de har inget gemensamt.
Men utan varandra kommer det inte överleva.

I den här boken är skolan ondskans plats, vilket är lite ironiskt eftersom de flesta ungdomarna i den här världen inte tycker om skolan. (Jag är inte en av dom).


Tack Raben & Sjögren för boken, verkligen läsvärd!
Och tack så mycket för väskan! :)

Vargbröder - vålnadernas berg av Michelle Paver

Nu har ju sista delen av vargbröder kommit i pocket (och så häftig!) och då tänkte jag passa på att recensera boken eftersom jag inte gjort det förut.

SPOILERVARNING!

(Läs inte det här om du inte läst det tidigare böckera)

Alla själslukare är besegrade utom en, den mäktigaste av dom alla är kvar och hennes makt har skapat en iskall vinter i skogarna, samtidigt närmar sig Själarnas Natt, natten då de dödas andar vaknar...

Torak, Renn och Ulv beger sig till Vålnadernas berg, platsen där den sista själslukaren lever, men på den platsen kommer Torak, enligt tecknen dö. 

Sista boken, sista orden, hur kommer det sluta?

Jag bara älskar de här böckerna! 
Hur den börjar, handlingen och slutet.
Hur Michelle Paver bygger upp berättelsen är helt fantastisk
och alla beskrivningarna över boken... det gör att man själv vill leva på Toraks tid.
Men vargarna är absolut pricket över i:et, och det är ju självklart, eftersom den heter vargbröder.
Det här är verkligen en bok för de som inte tycker om vargar, eftersom de säkerkligen skulle ändra sig
på tre röda sekunder.
Läs de här böckerna, dem är en av mina absoluta favoriter.
Böckerna innehåller dessutom allt, fantasy, vargar, magi, natur, kärlek, vänskap... ALLT! 


Tack Månpocket!

Ni måste bara hålla med, pocketomslagen är så fina!

Fjärde boken, Harry Potter!

Jag läste ut fjärde boken igår och den var verkligen bra!
I fjärde boken har Harry går Harry fjärde året på Hogwarts, och som vanligt börjar boken
hemma hos familjen Dursleys, den här gången med att Harrys ärr brinner som eld.
- Ett tecken på att Lord Voldemort är i närheten?

Harry får annat tänka på än brinnande ärr när världsmästerskapen i quidditch börjar, och sedan när 
sommarlovet är slut ska Hogwarts delta i den farliga trekampen.
En tävling med tre deltagande från skolorna Durmstrang, Beauxbatons och självklart Hogwarts.
Endast en person från varje skola får delta, men frågan är, vems namn drar den flammande bägaren?


Jag har tyckt att de tre första böckerna var lite barnsliga, och fick höra av anonym att fyran,femman,sexan och sjuan skulle vara mer ungdomsböcker än resten, och som denna anonyma person sa (skrev) så blev det så, men jag vet faktiskt om jag är riktigt nöjd med det. I och med det att Harry och hans vänner blir äldre verkar dom bli smartare och allvarligare. 
Det är inte direkt samma sak som förut, inte lika mycket humor men böckerna är fortfarande otroligt bra, och dom blir bara bättre och bättre för varje bok. Det blir med stort intresse som jag läser den femte boken i serien. 
Fjärde boken har också mer spänning, våld och inte alls samma barnslighet.
Som sagt, en ungdomsbok.

Kopens port

                                                                               

Alex Rider, fastnade jag inte speciellt mycket för, jag kom inte riktigt in i handingen och tyckte at den var ganska tråkig. Därför var jag väldigt skeptisk mot Anthony Horowitz andra serie de fem utvalda.

Men så började jag läsa den... Jag kom in i handlingen direkt och boken gick absolut inte att släppa ifrån sig!

Jag satt hela tiden på helspänn och slukade texten, det var nästan så att jag sträckläste den.
Men boken är inte bara spännande, utan väldigt läskig också! Inget att rekommendera om man inte tycker om läskiga saker.

Matt är en fjortonårig kille som har haft en hel del problem i sitt liv, han har tagen av polisen flera gånger och efter att han blivit upptäckt under ett inbrott blir han skickad till ett fosterhem mitt ute på landet.
Men allt är inte som det ser ut och Matt kommer en stor hemlighet på spåren, där alla bybor är iblandade.
Bybor som är farligare än de brottslingar han är van vid.
Men Matt bär också på en kraft inom sig, han är en utvald som tillsammans med fyra andra ska rädda världen från den ondska som håller på att ta över.



Harry Potter

Började läsa Harry Potter för ett tag sedan och jag ångrar verkligen att jag inte gjort det tidigare!
Alla vet nog vad Harry Potter handlar om så nu skriver jag bara vad jag tycker om böckerna.
Hitills har jag bara läst upp till trean men nästa gång jag är på biblioteket tänker jag absolut låna resten!

Harry Potter och hemlighternas kammare var jättespännande och rolig, men Harry Potter och fången från Azkaban var ännu bättre! Känns som om böckerna blir bättre och bättre för varje bok.
Borde kanske köpa böckerna, verkar absolut vara värt det.

Harry Potter

Harry Potter, alla har hört det, alla ha sett filmen, alla har läst böckerna. Utom jag,
så kändes det iallafall när jag drog ut den första boken ur en hylla på skolan. Jag läser ju jättemycket men Harry Potter har faktiskt aldrig fallit mig i smaken. Och när jag frågade typ fem stycken om den var bra fick jag ju det självklara svaret: ja.
Så när jag var på skolan och såg den var jag ju självklart tvungen att börja läsa den - och.
Den är jättebra, men jag har alltid trott att det typ är en ungdomsbok men nu har jag en annan åsikt,
barnbok. Den är lätt skriven och lite smått töntig, men som sagt. Jättebra.
Jag har än så länge bara läst första boken men jag ska snart börja med den andra boken när jag får lust.
Har endel andra böcker som jag måste ta itu med.
Så... läs den, den är verkligen bra.

Jagad

Zoey Redbird är tillbaka i den femte house of night boken Jagad.
I den här boken har den mäktiga och fallna ängeln Kalona befríats och kommit tillbaka
och Neferet blivit en mäktig och (extremt) ond drottning.

Så... Zoey måste rädda världen, hålla sams med sin bästis och se till så att hon förblir

icke ätande röd vampyr och (såklart) fixa till sina pojkvänsproblem.

Det här med pojkvännerna har blivit extremt jobbigt tycker jag, att hon gillar två killar är gansak okej, men

som läget är nu, fyra stycken? Jobbigt.

Annars är boken ganska okej, förutom att det inte händer så mycket, mest småsaker och vips, så är boken slut. Boken är ändå rätt rolig och jag kom på mig själv med att sitta och le ibland.

Om jag hade gett betyg på boken i skala 1-10 hade den tyvär bara fått en femma, för att det har blivit lite tjatigt med killarna och att det går så sakta.
Boken utspelar sig i mindre än en vecka, kanske tre,fyra dagar men det känns som en hel månad.
Däremot, en annan vampyrbok som absolut får en tia är Vampire Academy som bara blir bättre och bättre för varje bok, heja heja!

Nästa House of Night heter Frestad
Nästa Vampire academy heter Andens kraft och den ser jag verkligen fram emot!