Hitta Violet Park - Jenny Han

När Lucas hittar en gammal urna på en hylla i en taxiservice är det något som får honom att dras till den gamla burken med aska i sig.
Så helt omedveten vem den gamla damen är fixar han ut henne från hyllan och börja forska, vad är det den gamla damen vill och vilken koppling hade hon till hans nu försvunna pappa?

Blev positivt överraskad (Känns som om jag blir det hela tiden) när jag bestämde mig för att läsa Hitta Violet Park som mest stått och dammat i bokhyllan sedan bokmässan och det ångrar jag inte.
Boken är smått roande vissa stunder och jag tycker om att följa med i Lucas knäppa vardag (även om jag från början faktiskt trodde att det handlade om en tjej, wops).
Ändå tyckte jag mest om slutet. Inte just för att den slutar då utan för att det var kort sagt episkt.

4 av 5, Gillar boken starkt. (Det betyder alltså att ni också borde läsa den!)

Den statistiska sannolikheten för läslust vid första ögonkastet

Fyra minuter försenad förändrar hela Hadleys liv. På väg mot sin fars bröllop, ett bröllop som till råga allt är till för pappans nya flickvän som Hadley aldrig träffat så missar hon planet.
Inte säker på om det är bra eller dåligt tvingas hon vänta på nästa plan som går om tre timmar och dessutom riskera att komma försent till vigseln.
På ett uselt humör är hon helt säker att den här dagen kommer bli en katastrof men så träffar hon Oliver som också är på väg till ett bröllop i London och en under resan delar de många historier ända tills frågan ställs, kommer de ses igen?

Jag tror absolut på läslust vid första ögonkastet. För mjumi vad glad-kär jag blev i 'Den statistiska sannolikheten för kärlek vid första ögonkastet'.
Boken är bara tvåhundra sidor lång men det är tvåhundra sidor av ren och skär "jag kommer på mig själv med att le som ett fån" sidor.
För log gjorde jag, inte för att den är särskilt humoristisk (förutom drypande kommentarer och bra dialoger) utan för att den är så charmig!
Dessutom är Oliver inte så där superperfekt som andra killar i böcker och Hadley är feg men samtidigt modig och inte jobbig alls och när hon är jobbig så erkänner hon det själv.
Det enda som jag egentligen störde mig på var att boken inte var skriven i 'jag-form' eftersom det flera gånger kändes som det. Helt onödigt.
En väldigt bra bok om man vill ha något snabbt, enkelt, charmigt och roligt att läsa.

Flizan rider för sista gången - Tävlingsdax

Min dator har varit trasig och det är därför som jag inte kunnat uppdatera. 


Flisans allra första hopptävling med Tarzan närmar sig med stormsteg och hon är taggad till tusen men på en hoppträning går någonting snett och hon ramlar av mitt framför ett hinder.
Med bara en vecka kvar blir hon plötsligt lika rädd som Siri för att rida på hästar och det blir inte bättre för att Ninni, föredetta bästa kompis en dag kommer förbi och vill bli kompisar igen.

Barnböcker när det är som gulligast för vad kan bli bättre än hästar, kompisar och en bok av Pia Hagmar?
Fina illustrerade bilder och lätt att läsa för den som nyss har börjat eller  den som bara vill koppla av med en snabb, rolig och älskvärd bok.

Rekommenderas för alla. 


Tävlingsdax är tyvärr den sista boken i Flisan-serien men om du har lust att läsa en av böckerna så kommer ordningen här.

Flisans osynliga häst
I full galopp
Som i en dröm
Över alla hinder
Tarzan och jag
Vänner och ovänner
Sommardrömmar
Stallkompisar
Tävlingsdax

Sjöllös - Gail Carriger

Earlen skulle just gripa in, men hejdade sig sedan tvärt och tittade ner på henne. "Är jag det?" 
"Är du vad?" Hon kikade frågande upp på honom genom sitt trassliga hår. Hon tänkte minsann inte göra det enkelt för honom.
"Din käraste?" 
"Tja, du är varulv, skotte, naken och nedsmord med blod, och jag håller dig ändå i handen".
- Alexia Tarabotti


Londons 1800-tal och världen består av varulvar, vampyrer, spöken, människor och Alexia Tarabotti. Inte bokstavligen men Miss Tarabotti är inte som andra dagsiljusmänniskor men hon är inte heller övernaturlig som varulvarna utan hon är en Övermänniska. Med en enkel berörelse kan hon förvandla vilken övernaturlig varelse som helst tillbaka till en människa. Iallafall tills hudkontakten mellan hon och den övernaturliga bryts. 
Hon är vad vampyrerna kallar för själlös.
Men att leva i den Viktorianska London som själlös är inte alltid så lätt, speciellt inte för en gammal ungmö som Alexia, halvitalienare och ogift.
Men hon får störra problem att oroa sig för när hon en dag av misstag dödar en vampyr, blir jagad av en vaxdocka och av en händelse blir kär i en varulv. Men slutar verkligen problemen där?

Åh squash. Hur bra får en bok bli egentligen? Jag vet inte hur det är möjligt men den här boken fick mig att garva, sucka, drömma mardrömmar och bli kär. Samtidigt.
Den är så annorlunda, visst det är varulvar och vampyrer men här beskrivs inga myter i tusen ord utan här är det långa, detaljerade beskrivningar på vilken te-sort som dricks.
Te. Åh vad jag älskar att Alexia älskar te för jag är likadan, och ska jag vara ärlig så älskar jag allting med Alexia. Hon är snabbtänkt, själlös, humoristisk, smart, rund och go, artig och vem vet vad.
De egenskaper som jag tycker mest om med henne är hur hon alltid tycks hitta något att säga även i de mest snäva situationerna och hur hon alltid, alltid lyckas vara så artig som hon är. Att hon sedan inte har någon moral är ett helt annat kapitel.

Karaktärerna i boken fängslar, med fantasirika och ytterst detaljerade beskrivningar får man hela tiden en klar bild på hur de ser ut och det fanns inte en enda karaktär som jag inte tyckte om (utom skurkarna förstås) och jag var tvungen att göra en liten lista på mina favoritkaraktärer som ni möjligtvis kommer få se någon gång... I framtiden.

Också var det ju det här med omslaget. Styxx har verkligen lyckats kan man säga för att det här är en bok som jag med glädje kommer stoppa in i bokhyllan, kanterna på boken är svarta och framsidan är ytterst läcker och då menar jag verkligen det.
Ser mycket fram emot uppföljaren som kommer heta Chanslös på svenska och utkommer i Oktober.

Tack Styxx för denna underbara läsupplevelse!

The Perks of being a wallflower - Stephen Chbosky

And in that moment, I swear we were infinite.


Charlie är blyg. Och då pratar vi inte om att han aldrig vågar räcka upp handen i klassrummet och svara på frågorna, här pratar vi om blyg som att inte ha några vänner. Alls.
Men snart är det dags för hans första år på gymnasiet och om det är något som han vill ändra så är det antalet kompisar. Men Charlie är annorlunda och det krävs mycket för att hitta någon som ens står ut med honom. Det är då han träffar Sam och Patrick, de enda som verkligen accepterar vem han är och låter honom komma men ingenting varar för evigt, inte ens vänskapen.
Eller?

Ååh, jag vet inte vars jag ska börja. Den är så bra... Det är som om varje kapitel är ett pussel och i slutet så fattar man allting och ååh vad bra den är! Jag infinner mig i extas just nu för att jag kan inte riktigt förstå, det är som att gråta inombords och skratta utanpå för att den är så omöjlig att inte älska.
Allt i boken, språket, handligen, karaktärerna. Allting är så perfekt att jag hade kunnat läsa den om och om igen, flera gånger per dag.
Jag fattar inte att det här är Stephen Chbosky's första bok, det är som om han skrivit hundra före den här för allting är så perfekt, perfekt att jag vill skratta och gråta igen, jag fattar bara inte hur han lyckas.

Samtidigt är boken så annorlunda. Dels för att Charlie är en wallflower, ser och förstår allt, i boken är alla som inte känner Charlie smått elaka mot honom men som läsare hade jag blivit kär direkt om han hade gått i min klass, han är så... underbar på något sätt när han lugnt och stilla berättar genom sina brev till en Dear Friend om sin dag.

Jag vet inte vad mer som jag borde skriva utom att om du tänker se filmen som kommer ut om cirka tre månader så är det ett måste att du läser boken först. På engelska.

The Playbook

THE PLAYBOOK

-SUIT UP. SCORE CHICKS. BE AWESOME.- 

Har du någonsin undrat varför du aldrig någonsin får en tjej? Varför du aldrig vågar prata med en eller varför, när du väl får chansen så får du en hand i ansiktet som tack? Frukta ej, The Playbook är här för att hjälpa just dig som har dessa... 'problem'.
Ta testet i början, få reda på vilken sorts player du är och sedan är det bara att sätta igång, ingenting kan gå fel..!

.

Vilket skämt alltså, nej men allvarligt. Jag tror att jag garvade mer än 70 procent av boken. Den är bara så härlig och väldigt, väldigt korkad. Fast det är ju ändå Barney Stinson vi pratar om här. (Egentligen Neil Patrick Harris eftersom Barney bara är en karaktär spelad av honom.) Men ändå, boken är för killar och som tjej kan jag halvt ärligt säga att jag är inte helt hundra på att någon av de här tipsen fungerar. Det mesta i boken är baserat på att spinna ett väv av lögner innan man slår till på riktigt. Låter riktigt krångligt om du frågar mig.

Men som sagt, otroligt rolig och faktiskt, konstigt nog läsvärd.

The Playbook finns inte på svenska.

Tjuggablöff nej tack.

 Det är jul och Lily ska för första gången någonsin fira den helt ensam, hennes föräldrar har åkt till Fiji för att sola, hennes morbror till Florida för att fria till sin flickvän och hennes bror, som egentligen ska fira den tillsammans med henne har bytt ut henne mot sin pojkvän. Så för att trösta sig själv börjar hon skriva utmaningar i en röd skrivbok i hopp om att någon hittar den och skriver tillbaka.

Dash är lite vad man nu för tiden kallar gay. Han gillar att läsa, hänger gärna för sig själv och ska också fira sin jul ensam för första gången. Men till skillnad från Lily är det precis vad han vill. Hans föräldrar är skilda och att fira julafton två gånger river bara upp nya sår så därför ljuger han och fixar så att han får bo ensam. 

En dag när han går i sin favoritbokhandel hittar han plötsligt en röd skrivbok. För nyfiken på vem författaren är antar han utmaningen och snart har de tillsammans bildat en alldeles egen historia.

Har ni läst Nick och Norahs oändliga låtlista och sedan läst Dash och Lily's utmaningsbok? Har ni märkt den spolierade totala likheten?! Okej, ni såg det. Ett frågetecken och ett utropstecken. Ja, jag är sur. 

För det första, Nick och Dash? Samma personlighet, Lily och Norah? SAMMA TJUGGABLÖFFA personlighet! Språket är likadant och det jag verkligen, verkligen, verkligen stör mig på är att det är som att läsa en bok med samma personer då det är samma författare!

Ta mig inte fel nu, men ska inte författare som skriver flera böcker kunna liksom... kunna göra alla olika eller något sånt? Suck. Jag vet inte vad mer jag ska säga utom att boken inte levde upp till mina förväntningar. Men ska iallafall lägga in ett gott ord om den och det är att slutet var så roligt att jag garvade ihjäl mig ungefär 20 sidor men annars var den... inte min bok.

Och nu var det här med betyget... Vet inte hur jag ska ge den betyg på ett rättvist sätt så jag börjar med 12 poäng och sedan räknar jag upp alla dåliga saker och ger -1 poäng för det...

- För lik Nick och Norahs oändliga låtlista

- Lily är jobbig, bara jag som störde mig på henne? (Dash och Boomer var favoriten absolut)

- Tråkiga scener när Dash och Lily träffades (förutom de där 20 sidorna)

- Seg större delen utav boken

- Levde inte upp till mina förväntningar

- Jag praktiskt längtade efter slutet

- Likadana personligheter som i Rachel Cohn och David Levithans förra bok.

- Förutsägbart slut

Okej, 4/8 vargar... Kan vara generös och ge den 4½. 

Okej, något som var läckert var framsidan, på författarnas gemensamma böcker är det alltid ansikten i bakgrunden som jag aldrig lägger märke till, coolt!

En sån där vidrig bok som fick mig att krama om den och skratta.

Ruby lever i en mardröm, hennes mamma har nyss dött och hon tvingas flytta flera hundra mil från sitt gamla hem, sin pojkvän, sin bästa vän och hennes mammas grav till en främling som tydligen ska vara hennes pappa. Med en stark hemlängtan och saknad vägrar hon vänja sig vid varken den kända skådespelaren till pappan, att dränkas i lyx eller att gå i en helt ny skola utan vänner. Faktum är att hon hellre dör än att än att få sin pappa att le.

Jag måste bara säga, från det att jag bara såg bokens titeln blev jag helt förälskad, klockren titel, roliga karaktärer, humor, sorg, vrede, tjuggablöff, den här boken innehåller allt och lite till!
Den är så pass skickligt skriven/översatt att jag hade kunnat skriva en hel uppsats om det. Orden bara flyter fram och innan jag visste ordet av det så var sista slut och jag kunde inte annat än krama om boken hårt och bara sitta och le som ett fån, man kan inte annat än bara rent av älska allt som är i den, för den här boken är helt freaking unbelievable bra om inte annat bäst eller så passar den bara väldigt bra i min smak.
Det finns inte en enda dålig sak med den här boken och jag lever i ett tillfälligt lyckligt bokmoln just nu, man kan verkligen säga att tiden flög iväg när jag läste den. 300 sidor kändes om typ 100, även om det var väldigt korta texter på varje sida, men det var en del i charmen, ska så fort som möjligt köpa den här boken, för det är såna här böcker som förtjänar att stå på en hedersplats i bokhyllan.

Det här är nog, helt ärligt den allra första boken som jag faktiskt ger full pott någonsin. PERFEKT!

12/12 vargar, definitivt. LÄS, LÄS, LÄS, LÄS!

Ordmoln!

Inspirerad av Bokmatilda var jag verkligen tvungen att göra ett ordmoln.
Det visar vilka ord man mest har skrivit på sin blogg den senaste tiden.

Men jag fattar inte, dödar har jag verkligen inte använt jag menar, det här är en blogg om böcker.
Varg och hund har jag inte använt heller, inte heller Sverige, så mycket...
Och vad händer den 25/4?
Alltså... det står verkligen döda överallt, jag ser ju psykopatisk ut nu typ D:
Iallafall, om ni vill se vad ni skrivit på er blogg  mycket klicka här... :'(
Klicka på bilden för att den ska bli större.