Hallowenläsning på våren...

Mary och Anne är tvillingar och tillsammans bildar dom ett par. Allting tyder på det, deras utseende, beteende, till och med deras namn blir ett och samma. Men när deras pappa ger sig av från familjen och hittar en ny, yngre kvinna är det något som brister hos Mary, hon blir plötsligt väldigt trotsig och en dag bestämmer hon sig för att hon och Anne ska rymma, bo i deras pappas lägenhet medan han är utomlands och bara göra som de själva vill.
Anne är osäker och en till sak som gör att man märker att dem två är tvillingar är att de tillsammans utgör ett medium, de kan alltså se spöken. Eller... Det fungerar så att Mary lånar ut sin kropp till spökena, spöket talar genom Mary och Anne ser och lyssnar. En dag kommer ett spöke till Anne, genom Mary och säger att de inte får rymma för om de gör det så kommer Mary dö. Fast besluten av att spöket ljuger säger hon ingenting till Mary och dom lämnar sin mamma och flyttar in i lägenheten. Men så möter de en dag Emilia. Emilia vet samma saker som dom och hon ber dom att tillsammans med hennes grupp hjälpa till i sökandet av en kidnappad flicka. Men allt är inte som det ser ut, Emilia döljer någonting och när en ny tjej - Hanna plötsligt hoppar in i gruppen förändras allt.

Jag hade inga fördomar mot den här boken, hade inte ens hört talas om varken bok eller författare när den hamnade i min brevlåda, smått överraskad la jag undan den men några dagar senare bestämde jag mig för att den här boken lät faktiskt väldigt spännande så jag tog upp den och började läsa denna smått läskiga bok.
Handlingen i sig var väldigt bra, det här spök-mord-svek känslan får en ibland att rysa, men däremot går det väldigt segt och det är från ungefär halva boken som baksidetexten börjar hända i själva boken. Däremot var den sista delen av boken väldigt spännande och jag ville inte sluta läsa alls.
Karaktärerna var också väldigt bra, blandade egenskaper och det var inte så pass många att man var tvungna att bläddra tillbaka och fundera vem det var som det handlade om och det var bra.
Språket var helt okej, tyckte om hur författaren skrev i förstahandsperson och hur alla personer beskrivs och att det inte handlar allmänt om alla utan att det är som att Anne beskriver allting men ändå inte. Speciellt tyckte jag om Hanna, hon vågade säga vad hon tyckte, visst ibland var hon elak men det var ändå på ett snällt sätt.
Däremot tyckte jag inte alls om varken Mary eller Emelie, de var båda egoistiska, tänkte bara på sig själva och rentav galna men utan dom hade ändå inte historien varit någonting.
Ett till + är att titeln var fängslande och passade bra ihop med boken.

Också var det dags för att betygsätta! (Första gången med nya betygssystemet.)

Boken får...  6/12 - Det var bra men det saknades något.