Bronsdolken - Michelle Paver

Den här recensionen skulle egentligen släppas när Bokmässan började men det var så mycket som hände att jag glömde bort den... Nåja, här ger jag er en recension på en av världens bästa böcker!

Året är vad vi nu kallar för Bronsåldern och Grekland är uppdelat i tre grupper. De rika, de fattiga och 'De Utstötta'.

De rika styr landet, de fattiga är slavar och de utstötta är... utstötta. De tvingas ensamma att överleva i vildmarken och det är förbjudet för någon bybo att någonsin ge dom mat eller hjälp, för de utstötta är grinden till trygghet för alltid stängd.

Hylas är utstött, han är född utanför byn och det enda han minns av sin mamma är en varm hand och ett löfte. Ett löfte om att alltid beskydda hans lillasyster.
Men livet som utstött är hårt och en dag blir syskonparet attackerade av en grupp krigare som kallas för kråkorna. Förvirrade av den plötsliga attacken splittras Hylas från sin syster och tvingas ge sig iväg för att inte komma i krigarnas klor.

I jakten på systern kommer han över en bronsdolk som har större betydelse än han någonsin kunnat ana, en dolk som hade kunnat få ett helt folkslag på fall och som han nu har i sina händer.
Men det är många som är beredda att göra vad som helst för den makt som dolken innebär och Hylas tvingas fly längre bort är han tänkt och på vägen träffar han Pirra, en flicka som också har rymt men av ett helt annat skäl. Helt olika varandra tvingas Hylas att dras med henne samtidigt som han kommer i kontakt med en Delfin som kommer att betyda mycket för honom.
Men delfinerna är heliga och Hylas har ingen aning på vilken sida som Gudarna står på.

Michelle Paver har gjort det igen. Efter Vargbröder så trodde jag aldrig att hon någonsin skulle kunna skriva något som var lika bra igen men mina förväntningar var ändå skyhöga. Ändå hade jag inte trott att den skulle vara minst lika bra som Vargbröder, men det var den.
Det var spänning hela tiden och då menar jag hela tiden men det var aldrig på något överdrivet sätt.
Men det var inte bara spännande, jag grinade en himla massa i slutet och skrattade, blev rädd och log under resten av boken.
Beskrivningarna i boken sedan är underbara. Det var så lätt att leva sig in i boken att jag blev smått ledsen när jag insåg att det fanns en verklighet bortom Bronsålderns Gudar och Gudinnor.

Gudor och Gudinnor ja... När jag läst andra böcker om den Grekiska mytologin så har det alltid handlat om Poseidon, Meduza, Afrodite osv men det här är före dom Gudarna och det är det som gör det ännu mer intressant att läsa. Det är som att läsa om en helt ny historia.

Jag vet att jag inte brukar betygsätta böcker men med den här boken så kände jag att jag måste göra det och tja...

 12 + + + av 12 vargar  hade jag gett den om det var så att jag hade haft betyg... 

Kortfattat. En bok du verkligen inte vill missa även om du inte tycker om fantasy, delfiner eller Grekisk mytologi. Tro mig, du kommer gilla den här ändå.